Demokratin och den moderna vetenskapen har gemensamma filosofiska rötter i upplysningstraditionens uppror mot gamla mönster och auktoriteter. Vetenskapen söker erbjuda dels den i dag bästa tillgängliga kunskap, dels metoder att förbättra denna så att vi i efterhand vet allt bättre. Vetenskapen är en mänsklig aktivitet, och den är underkastad alla begränsningarna i den mänskliga fattningens – och föreställningsnivån.

Det är alltså tolkningsramarna eller förståelsen som styrs via sociala processer och strukturer, som också måste förändras för att kommunikationsverktygen ska kunna ”bita” och användas i utvecklingens syfte (March, & Ohlsson,1996).

En persons kunskaper, färdigheter och andra egenskaper, som används i utförandet av ett arbete föregås av och baseras på personens förståelse av sitt arbete. Genom vårt sätt att förstår vårt arbete, får genomförandet en specifik mening eller innebörd,som talar om vad det går ut på.

Jag hävdar att dess viktigaste funktion är att få oss att se på ett nytt sätt eller att bryta våra vanor. Det gäller för hur vi handlar, i vardagslivet i stort och i vårt arbete. Det mesta av allt tal om kompetensutveckling kan återföras på tanken om att vi måste lära om och lära nytt när de gamla och invanda rutinerna inte håller längre, främst beroende på tekniska och ekonomiska förändringar. Ännu mer generaliserat kan vi säga att kunskap är något vi ständigt är på väg mot att skaffa oss i en ständig process av att lära oss nytt. Ett kännetecken på vetenskaplig verksamhet är att framställa ny kunskap eller att ställa gammal kunskap i ett nytt perspektiv. För detta krävs särskilda kvalifikationer och långvarig skolning. Ett kännetecken på producerande och skapande verksamhet är att framställa nya produkter eller att förändra de gamla. För det krävs andra kvalifikationer och erfarenhet för att vinna skicklighet. Ett kännetecken för att kunna bidra till ett bättre mänskligt liv är att skaffa sig eller besitter ett gott omdöme.

Kunskapen uttrycks genom att man ”vet vad man gör”, att man handlar avsiktligt. Det gäller aktiviteter som idrott, konst, hantverk och färdigheter utvecklade inom olika yrken. av ett växelspel mellan iakttagelser och impulser å ena sidan och reflexion och funderingar å andra sidan.

En vetenskaplig förhållningssätt behöver inte innebära att vetenskapen i sig själv innehåller det värderingar som bidrar till att driva fram utvecklingen i branschen. Den påverkar vår världsbild och i längre perspektiv, medverkar den att kraftig underminera gamla värderingar och bidrar därmed att nya värderingar bildas, som är speciellt viktigt i hantverksyrken som domineras av olika genusgrupper, som oftast bygger på hierarkier.

När jag kopplar praktiska händelser till teorin, indikerar att de sätt som individen relaterar sig själv till omvärlden, styr vilken kvalitativ förståelse för arbetet som är möjlig för individen att ha. Ju komplexare självorientering – ju fler saker en individ förmår att reflektera över från olika perspektiv – ju större möjlighet finns det att förstå sitt egen agerade, på ett sådant sätt att det blir möjligt att driva kontinuerliga utvecklingsprocesser inom olika branscher.

Inledningsvis nämndes Bergsmannen Johan August Brinell som ett exampel på kombinationsbaserad kompetens hos en och samma person för att utveckla en bransch..

Ett systematiskt utnyttjande av vetenskaplig och praktisk kunskap, föder nya idéer för att åstadkomma nya produkter eller väsentliga förbättringar av redan existerande antaganden kallas utvecklingsarbete.

” Endast om det olika principerna – namn, defintioner, åskådningar och varsebildningar – prövas och nötes mot varandra under mödosamt arbete och reflektion, endast då strålar insikt och förnuft fram i varje fall och når den för människor högsta möjliga kraft och främjar utveckling.