Creative-Cuisine

Skapad av Heinz Glöckler fre, april 27, 2018 12:06:47

Om ett problem i skolan ska lösas fullt ut måste den
alltid lösas på orsaksnivå. Genom att systematiskt finna och eliminera
problemets rotorsaker kan problemet lösas för gott. Tyvärr förefaller skolvärlden
vara full av systemlösare som angriper problemens symtom, utan att förstå dess
bakomliggande orsaker ( tex mobiltelefonförbud, etc )
Detta resulterar vanligen
i ett ständigt fixande där problemens symtom – man fixar till det tillfälligt, medan
dess bakomliggande orsaker består och inte allt för sällan växer. Man kan likna agerandet med att äta
smärtstillande medicin om man har ett benbrott. Det kanske lindrar symtomet en
stund men löser inte problemet som med stor sannolikhet dessutom kommer att
förvärras. God problemlösningsförmåga leder förutom till fina resultat i de flesta
fall även till kostnadseffektiva lösningar, medan symptomlösande fixande blir
väldigt ofta i slutändan oerhört kostsamt. Men det tar tid och är en
långfristig process. Detta ska alltid kopplas ihop till en helhet – man löser
inte ett problem om man inte ser detta problem i ett helhetsperspektiv i en
organisation.

Välfungerande problemlösning kräver kunskap om
relevanta analyser och -verktyg. Mycket kritiskt är att lära sig noga studera
symtom och formulera problem. Utan en väl genomarbetad och avgränsad
problemformulering, kartläggning av alla arbetsprocesser är förutsättningarna
att lösa ett problem vanligen dramatiskt mycket sämre. Detta särskild när det
handlar om ungdomar och elever som är olika. NPM eller Lean som används i många
organisationer – passar inte i skolan – tänk heller Servicemanagement från
besöksnäringen – som bygger på resultat och höjd kundfokus.

Att noga undersöka och skapa förståelse för problemets
bakomliggande process, som utgörs av arbetsprocesser, styrprocesser men
särskild av mjuka värden som är basen i servicemanagement, är att beakta
problemet och dess lösning utifrån ett elevperspektiv samt göra dess effekter
mätbara i form av väldefinierade arbets- och styrprocesser, detta är dessutom centrala
delar i problemlösningsarbetet. Framgångsrik problemlösning kräver i många fall
även experimentella och verifierande tillvägagångssätt för att säkra
lösningarnas funktion och effekter.

Förutom kunskap och metodik handlar orsaksanalys
enligt min erfarenhet mycket om kultur. Många organisationer har idag gott om
vanor och beteenden som uppmuntrar ett fixande och trixande där snabba
lösningar på symtomnivå är i fokus. Allt för ofta uppmuntras och belönas
kortsiktigt symtomlösande och ”brandkårsutryckningar” mer är systematiskt
förbättringsarbete som tar tid.

Chefer efterfrågar ofta lösningar och söker
”lösningsorienterade” människor istället för att medverka till att tid och
energi läggs på att sätta i sig själva i verksamheten och dess vårdag ,och formulera de problem som hindrar
verksamheten från att nå sina mål. Därför krävs ofta en påtaglig utveckling av
både ledarskap och medarbetarskap, samt en generell höjning av förståelsen för
systematiskt förbättringsarbete i hela verksamheten, Det är bra att ta in ibland utomstående som inte del av lösningkulturen.

Jag upplever dock att det allra viktigast är att
säkerställa sunda chefsbeteenden där det ledarskap som utövas på alla nivåer i
organisationen är gediget grundat i förbättringskunskap, där i man särskild i skolan
alltid ska utgår från forskning, vetenskap och beprövad erfarenhet. Analys och Reflektion av alla data/fakta är den viktigaste vetenskap, som visar tydlig – resultat, trender, tecken utfall. Skolan
jobbar med mjuka värden – där arbetet ske i klassrummet – allt annat är
stödfunktioner som ska stödja detta lärande, därav är det viktig att dessa
fungerar och att alla som jobbar med dessa stödfunktioner – ta bort sitt
tänkande ” att styra”, utan att ger funktionellt service till dessa som finns i
klassrummet. Ju mera fokus och resurser man lägger där – desto bättre blir
resultatet. Det handlar mycket lite om verktyg och resurser – utan mera om tillit till professionerna och deras kunskap. Men detta med kraven att dessa professioner är självkritiska, analyserande och beredd till att utifrån utfall och reflektion driva utveckling och förändring. Även politiken bör tänka om i sin reformiver att ändra allt utifrån symtom och inte utifrån orsakerna.
Det är särskild viktig att fokusera på olika omvärldsfaktorer som påverkar lärande och sätter allt i ett kontext. Fokusera men enbart på sitt ämne kan det lätt blir ett akademisk tunnelseende – där man glömmer att man är en del i helheten.

Socialkonstruktionismen som har vuxit fram under de senaste femtio åren, innebär delvis en förändrad verklighetsyn, kunskapsyn och människosyn (Burr, 2003). Utifrån en socialkonstruktionistisk verklighetsyn ses person och verklighet som oupplösligt förenade. Detta antagande motsätter sig en dualistiskt verklighetsyn som bygger på att verklighet och person existerar oberoende av varandra (Tegner, 2006). Kunskapssynen som uttrycks betonar att verkligheten är socialt konstruerad ( inom en organisation med en etablerad kultur och uppfattning av nuläget#. Detta kan innebära ett skifte från att ha sett kunskap och beteende som individuellt producerad, till att se kunskap och beteende som socialt producerad inom en grupp (Tegner, 2006).

Enligt den symboliska interaktionismen tolkar individer sina erfarenheter utifrån den situation i vilken de befinner sig. Teorin utgår från ett socialkonstruktivistiskt synsätt, vilket innebär att människor konstruerar sin uppfattning om verkligheten, om sig själva och andra människor, via sin sociala omgivning – tex. en arbetsplats. Människans handlande utgår varken från inre faktorer, som instinkt och drift, eller från yttre faktorer som kulturella normer och sociala strukturer. Sociala handlingar är i stället ett resultat av individuella reflektioner och tolkningar av innebörder som uppstår i det sociala samspelet speciellt på en arbetsplats (Burr, 2003). Det sociala livet på en arbetsplats definieras enligt symbolisk interaktionism, som en oupphörlig process, i vilken individen tolkar sin omgivning och handlar utifrån denna tolkning.

Identiteten inom det egna yrket kan därför sägas våra format ur ett socialt och språkligt ursprung (Polanyi, 1967). Det gäller alla yrken och professioner

Vår förståelse av ett yrkesområde är inte en ”objektiv realitet” eller ”sanning”, utan växer fram via umgänget med människor och arbetskamrater. Vi invigs i en värld där kategorier, synsätt och värdegrund redan existerar. Begripliggörandet möjliggörs genom ett språk som finns tillgängligt på arbetsplatsen. Inom socialkonstruktionismen ses yrkesspråket, som något mycket mer än bara ett verktyg att uttrycka sig med. Med hjälp av språket konstruerar människor världen, sig själva och andra. Språkanvändningen kan därför ses som en form av medveten handling. Att språket skapar världen, innebär då även att subjektet skapas i språket. Hur man upplever sig själva och andra är starkt beroende av tongivande språkliga kategorier och grupperingar(ibid).

I samspelet mellan arbetskolleger formas och utvecklas gemensamma föreställningar och meningssammanhang. Dessa symboler förstärks särskild i hantverksyrken via ”mästarläran”, som dessutom bygger upp en praxisgemenskap(Lave & Wenger, 1998) i vilken mänskliga handlingar och mänsklig kommunikation får sina sociala innebörder.

Är det den kollektiva kulturen som bildar självuppfattningen som är hinder för förändring och utveckling ? Textdelar är hämtad från mitt Magisterarbete

Demokratin och den moderna vetenskapen har gemensamma filosofiska rötter i upplysningstraditionens uppror mot gamla mönster och auktoriteter. Vetenskapen söker erbjuda dels den i dag bästa tillgängliga kunskap, dels metoder att förbättra denna så att vi i efterhand vet allt bättre. Vetenskapen är en mänsklig aktivitet, och den är underkastad alla begränsningarna i den mänskliga fattningens – och föreställningsnivån.

Det är alltså tolkningsramarna eller förståelsen som styrs via sociala processer och strukturer, som också måste förändras för att kommunikationsverktygen ska kunna ”bita” och användas i utvecklingens syfte (March, & Ohlsson,1996).

En persons kunskaper, färdigheter och andra egenskaper, som används i utförandet av ett arbete föregås av och baseras på personens förståelse av sitt arbete. Genom vårt sätt att förstår vårt arbete, får genomförandet en specifik mening eller innebörd,som talar om vad det går ut på.

Jag hävdar att dess viktigaste funktion är att få oss att se på ett nytt sätt eller att bryta våra vanor. Det gäller för hur vi handlar, i vardagslivet i stort och i vårt arbete. Det mesta av allt tal om kompetensutveckling kan återföras på tanken om att vi måste lära om och lära nytt när de gamla och invanda rutinerna inte håller längre, främst beroende på tekniska och ekonomiska förändringar. Ännu mer generaliserat kan vi säga att kunskap är något vi ständigt är på väg mot att skaffa oss i en ständig process av att lära oss nytt. Ett kännetecken på vetenskaplig verksamhet är att framställa ny kunskap eller att ställa gammal kunskap i ett nytt perspektiv. För detta krävs särskilda kvalifikationer och långvarig skolning. Ett kännetecken på producerande och skapande verksamhet är att framställa nya produkter eller att förändra de gamla. För det krävs andra kvalifikationer och erfarenhet för att vinna skicklighet. Ett kännetecken för att kunna bidra till ett bättre mänskligt liv är att skaffa sig eller besitter ett gott omdöme.

Kunskapen uttrycks genom att man ”vet vad man gör”, att man handlar avsiktligt. Det gäller aktiviteter som idrott, konst, hantverk och färdigheter utvecklade inom olika yrken. av ett växelspel mellan iakttagelser och impulser å ena sidan och reflexion och funderingar å andra sidan.

En vetenskaplig förhållningssätt behöver inte innebära att vetenskapen i sig själv innehåller det värderingar som bidrar till att driva fram utvecklingen i branschen. Den påverkar vår världsbild och i längre perspektiv, medverkar den att kraftig underminera gamla värderingar och bidrar därmed att nya värderingar bildas, som är speciellt viktigt i hantverksyrken som domineras av olika genusgrupper, som oftast bygger på hierarkier.

När jag kopplar praktiska händelser till teorin, indikerar att de sätt som individen relaterar sig själv till omvärlden, styr vilken kvalitativ förståelse för arbetet som är möjlig för individen att ha. Ju komplexare självorientering – ju fler saker en individ förmår att reflektera över från olika perspektiv – ju större möjlighet finns det att förstå sitt egen agerade, på ett sådant sätt att det blir möjligt att driva kontinuerliga utvecklingsprocesser inom olika branscher.

Inledningsvis nämndes Bergsmannen Johan August Brinell som ett exampel på kombinationsbaserad kompetens hos en och samma person för att utveckla en bransch..

Ett systematiskt utnyttjande av vetenskaplig och praktisk kunskap, föder nya idéer för att åstadkomma nya produkter eller väsentliga förbättringar av redan existerande antaganden kallas utvecklingsarbete.

” Endast om det olika principerna – namn, defintioner, åskådningar och varsebildningar – prövas och nötes mot varandra under mödosamt arbete och reflektion, endast då strålar insikt och förnuft fram i varje fall och når den för människor högsta möjliga kraft och främjar utveckling.