Avveckling eller utveckling

Del 2 av tyskresan

Hur tänker Du?

Föreställ Dig att du levt ett bra liv på en plats, ett rikt
liv med ett jobb i ett framgångsrikt industriföretag. Bra lön och bra socialt
liv – särskild genom att du hade närheten till sjö, skog och fjäll. Samhället
har varit en trygghetsfaktor – vid uppväxten av Dina barn och närheten till
skola och vård och omsorg gjorde att Du hade en bra livskvalitet. Några gånger
om året reste du till storstaden och du hade Din semester utomlands. Vilket
härlig liv

Men vad hände – det kalla
utveckling

Industriföretagets ledning i Stockholm bestämde att man ur
kostnadsperspektiv flyttar produktionen till ett annat land. Katastrof – den
lokala politiken och rikspolitiken lovade att man ska hjälpa till. Man gjorde
särskilda satsningar i utbildningar, kompetensutveckling etc……………startar eget
bidrag, men inget företag kom arbetslösheten ökade – och minskade först när
folk flyttar. Det som flyttade först är ungdomar och unga familjer – till andra
orter eller storstaden där det fanns jobb. Efter en tid blir det följdeffekter
– Affärer stänger p.g.a. av för dålig försäljning, skolor stänger p.g.a. av
minskad elevunderlag, polisen har flyttats för länge sedan, den allmänna
servicenivån minskar i stor omfattning. Du påminns varje dag när du går förbi
industriruiner nerlagda verksamheter, tomma förfallna hus överallt. Det har
varit bättre förr……………….är det här utveckling ?
framtiden ?

Du börjar tänka – för att kommer till relevant medicinsk
vård särskild BB är du tvungen att åker till långt (tänk om jag få problem med
hjärtat där tid avgör ?) Polisen syns inte till man behöver ju tjänster i
problemområden i storstäderna……….Som tur hjälps vi åt. Det kvarvarande barnen och
ungdomar få resa långt till nästa skola……………Det enda som växer är den
offentliga sektorn kommunen som via skatteutjämningen fortfarande håller upp en
bra service – särskild för oss äldre. Men det känns inte rätt – vi är beroende
av andra.

Riket satsar på vägar – Europavägar är fina – men varför / man
behöver det ju att människor kan snabbt ta sig till fjällområden eller för att
transporterar bort vara rikedomar som malm och skog till
kustregionerna……………………..och för att vi kan ta oss till det stora
köpcenter(metallador i utkanten av städerna som vi måste handlar i brist på
egna affärer på hemorten(som tur finns Coop,ICA och bensinstationen som håller
ut.) Men det kostar med transporten
särskild med det ökade bensinpriser …………Ett litet plus har varit Nät handel –
Posten och DHL få mera jobb – vi kan beställa hem varorna, provar och sänder
tillbaka. Det ju bra med internat så att vi kan följer vad som händer i världen
– men vi ser även att vi mer och mer liknar ”rostbältet” i USA och att ”livet”
i storstäderna kan erbjuder mera (särskild jobbig för ungdomarna – längtan
bortifrån blir större).

Det sista fyra åren kändes ju att ” vi i glesbygden
behövdes” – vi tog emot många nyanlända för boende och utbildning – och vi fick
rikligt med stöd av staten, som gav oss möjligheten att upprätthålla en bra
service i kommunen. Men nu när dessa ska söker jobb – vad händer nu…………………vi
kommer vara tillbaka på ruta 1.

Vi få inte några signaler från rikspolitiken hur det tänker sig
framtiden i glesbygden– utan det lovar bara särskilda
bidragssatsningar………………………men bidrag ger inte några jobb och gör inte att folk
flyttar hit. Vi behöver en långfristig gles och landsbyggdstrategi som främjar
entreprenörskap och gör att företag flyttar hit – eventuellt via minskade
skattebördan. Men där krävs den visioner och ett intresse för oss utanför
storstäderna. Det är enklare att ser allt ur ett storstadsperspektiv när man
redan hår allt – vi bryr oss inte om vem som driver en skola eller vem står
utför vård och omsorg – vi vill har tillgång till skola och vård och omsorg. Vi
bryr oss inte om tunnelbana och cykelvägar – för oss är det viktigare med ett
rimlig bränslepris – Pitea och Facebook är ett exempel – minskad arbetsgivaravgift (kanske hälften) är ett sätt att locka
företag till glesbygden inom olika sektorer. Det gör att företag flyttar hit, folk
flyttar hit – underlag för skola och
annan service ökar..spiralen kan går uppåt. Det bättre med att skapa
förutsättningar än ger bidrag……………………………Om vi inte gör någon – har vi endast spökorter kvar när det äldre har dött och det unga flyttad för länge sedan.