Varje ny generation får ett nytt namn. Gärna i form av en bokstav. Själv gränsar jag till Generation X, ett hett begrepp på 1990-talet då boken med samma namn publicerades. Du kanske minns den, skriven av Douglas Coupland?
Glöm X:et – nu är det dags att säga hej till Generation C. Ungdomarna födda på sena 1980- eller tidiga 1990-talet är här. De har vuxit upp till vassa talanger fulla med energi. Men de förbryllar många. Lockar du med guldklocka och internationell karriär så har de en tendens att sucka ointresserat. Balans i livet och personlig utveckling har högre prioritet för dem. Vid en första anblick kan de tyckas jagcentrerade. Allt är bara jag, jag, jag. Om tidigare generationer undrade vad de kan göra för företaget, så ställer Generation C-talangerna frågan: vad kan företaget göra för mig? Eller som det brukar heta: ”What’s in it for me?”
Visst, det kan låta drygt, men också uppfriskande. Företagen kommer att tvingas vässa din profil och skärpa sin identitet. Kort sagt, bli bättre. Vill du attrahera de bästa, måste du själv vara bäst, du ska konkurrerar om dessa härliga individer
Där andra kanske ser problem med Generation C, ser jag en spännande utmaning. En berikande injektion, rent av. När jag skriver det här sneglar jag på mina egna bar. De chattar med vänner runt jordklotet samtidigt som de med samma naturlighet skriver, kreerar och söker fakta på nätet. Jag blir bara stressad, medan de har anpassat sig. De gör inte mest, men de har en tendens att göra rätt.
Det positiva med en jagcentrerad generation är att de vet att det är upp till dem att utvecklas. De tar större ansvar. De väntar inte på att en chef ska göra allt. De är den aktiva generationen – och den interaktiva, ja till och med den proaktiva. Med ett tufft utgångsläge på arbetsmarknaden så vet de att de måste kämpa. Och det kan vara guld värt för ett företag, speciellt när konkurrensen ökar från andra länder. För Generation C är globalisering en självklarhet. Världen är en spelplan och de yngre talangerna rör sig säkrare, smidigare och mer självsäkert över gränserna. De är mer medvetna, mer upplysta och mer internationella. På min tid hade man på sin höjd en brevvän, nu är utländska vänner ett knapptryck bort.
Vad blir konsekvenserna? Jag tror att det kan bli svårare att behålla talangerna. Lojaliteten minskar. Arbetsgivarvarumärket blir därmed allt viktigare. Vidare kan det bli kulturkrockar, att äldre generationer upplever den yngre generationens rörlighet som ett hot, inte en möjlighet.
Men med generation C är stämpelklockans tid förbi, nu gäller resultat.
Hur du når dina mål spelar inte så stor roll. Du kan sitta vid ett fik i San Francisco så länge du bockar av din ”to-do-lista”. Konsten att leda på distans blir allt viktigare.
Det intressanta är att det nya jagdecenniet hakar på det gamla, även känt som ”the Me decade”. Termen anspelar på 1970-talets individualism och tydliga steg bort från 1960-talets kollektiva ideal.
Generationer har en tendens att reagera mot varandra, det skrivs aldrig något positiv om våra ungdomar. Svenska ungdomar är inte Big Brother, såna som inte vet när Karl den XII dog(finns ju nätet) eller sådana som inte bara tiger och är tysta. låt oss istället agera med varandra – och utvecklar tillsammans med våra härliga ungdomar Sverige i framtiden .
