Bilden av den unga generationen i Sverige börjar bli alltmer spretig och förbryllande.
De bor i ett av världens mest barnvänliga land och mår psykiskt sämre än de flesta jämngamla i den industrialiserade världen. De är starka individualister, men samtidigt kollektivister, som ändå inte främst bryr sig om samhället i stort, utan snarare det småskaliga som familj och vänner. De är definitivt digitala infödingar som är födda i dataland, men blir samtidigt stressade av att ständigt få meddelanden från omgivningen via olika digitala kanaler som SMS och MSN. För att inte tala om hur stressade och bortglömda de känner sig om det inte kommer några meddelanden…
Vare sig man är marknadsförare, politiker, samhällsdebattör eller bara vanlig förälder så finns det anledning att se upp med denna trend. Vi är alla beroende av att nästa generation mår bra – helst bättre än den föregående – eftersom de ska bygga morgondagens samhälle. Deras visioner, drömmar och verklighetsuppfattning påverkar vår kommande gemensamma värld. De flesta undersökningar ger en rätt stabil bild av ungdomarnas drömmar kring villa, Volvo och vovve, men om de samtidigt blir allt deppigare och dystrare är det fara värt att drömmarna inte går i uppfyllelse och då blir vi alla förlorare.
