För Sveriges ekonomi är ett stuprör för äldre det mest ekonomiska.

Under de sista åren har jag deltagit i många möten där offentliga och privata aktörer har uttryck sig att det är ett problem med det kostnader som så många som blir äldre och äldre skapar.

Särskild i glesbygden där det unga som har flytt ifrån och skatteintäkterna minskar, men behovet av vård och omsorg blir större – även utifrån att fler och fler säljer sina bostäder i storstäderna och flyttar till sina renoverade och vinterbonade sommarställen. ( Kanske dags att införa en ”äldre ersättning” – du har betalat skatt hela ditt liv i Stockholm – men nu flyttad som pensionär till Norrtälje )

Såklart är det så att ju äldre man bli – desto större blir behovet av vård och omsorg eller därav hemtjänst ( det finns ju inte så många äldreboenden kvar). Med dagens låga pensioner ökar även behovet av bidrag (trots att man har slitit och jobbar hela sitt liv).

Det vad som oroar mig – är politikens retorik – som pratar om kostnader och underskott p.g.a av det äldre – men pratar aldrig om att just dessa äldre har byggd upp Sverige och slitet ofta redan från 16 års ålder. Det dessa som skapad var välstånd ………..

Självklart ska man tala klarspråk – men mera om framtiden och utmaningar som det har själv bidragit till via sina tidigare beslut – utan att tänka på konsekvenserna på lång sikt. Exempel är även att vi sedan 2015 fick nästan 1 miljon nya invånare – men inte tänkt på att bygga ut vårdsektor i samma hastighet – nu sitter vi med långa köar – BB avdelningar har tagit den första smällen……..det tar ju tid att bygga och utbilda både barnmorskor och läkare …….det är bara början.

 Särskild när många av dessa som är utanför arbetsmarknaden blir pensionärer och inte har bidragit med sina skattepengar till den gemensamma potten – 2030 kommer många av dessa går från socialbidrag, bostadsbidrag till garantipensionen. Politiken har under förra regeringen höjd denna grundplåt på pensionen för alla, som gör att respektavståndet till dessa som har jobbat hela sitt liv och inte levt på bidrag har minimerad något som alla instanser har varit emot…………

Signalen är tydlig – lev på bidrag – erhåll grundpensionen och bidrag och håll Dig frisk så kan du njuta resten av ditt liv. Detta är ett hån mot dessa som slitit inom låglöneyrken i vart land och kämpar varje månad på marginalen. Incitament att jobbar tas bort……

Sedan har vi ju även en åldersdiskriminering på arbetsmarknaden – bara man har fylldd 40 år är man inte dum eller ej längre kompatibel på arbetsmarknaden. Tittar jag på statistiken från Arbetsförmedlingen växer målgruppen 50 plus otrolig fort – trots att dessa är i många fall högutbildad, upp to date och även har erfarenhet från livet. Extrem blir det när du fylld 60 år ?  Dessa kanske är inte lika duktig på Snapchat eller Instagramm men har allt annat på plats och blir sannolikt ganska trogen sin arbetsgivare.

Konstig nog erhåller dessa personer 50 plus som enligt arbetsförmedlingen själv ” nära arbetsmarknaden utifrån sitt CV ”  minst hjälp att söka ett nytt jobb – man prioriterar dessa som står långt från arbetsmarknaden. KATASTROF särskild om du har inte sökt ett jobb det sista 30 åren – tiden har förändrats.

Sammanfattning:

Staten är inte tacksam till sina äldre medborgare – utan man skulle vara glad att slippa dessa kostnader. Man pratar bara om kostnader – inte om dessa Människor som har byggd detta land, man belönas inte med respekt utifrån det vad man gjord för samhället och landet. DU ÄR EN KOSTNAD punkt slut.