Ibland funderar man över sig själva – och hur man uppfattas eller vill uppfattad.
I mina unga år har man alltid strävat att bli bäst inom sitt yrke –drillad från 5 år ålder att blir kock för att sedan att jobbar på världensbästa restauranger. Att utmana sig själv, genom att hela tiden accepterar villkoren i denna värld. För detta offrade man sin ungdom, 18 timmar dagar, en dag ledig per vecka kanske, att bygga upp ett ”kompis” nätverk – inte bara arbetskamrater, jo det faktisk skillnad. Med höjdpunkten att sitter vi samma bord som världens bästa kockar, och som liten” kock” vara med och diskuterar Gastronomin. Pengar vad är detta – slutligen vilde man ju har bara bekräftelse för att man lyckats med något – mot alla odds (föräldrar trodde aldrig på en). Själva yrkes och professionen har varit det viktigare i livet…………………………eller. Så blev det även som företagare – att tjäna gästerna och inte tjänar pengar ( även detta en skillnad).
Efter denna ganska långa perioden upptäckte man att på dessa ”skills” kommer du inte längre det fanns det tak. Vill man kommer över denna krävs det ännu mera av Dig och Ditt liv – är det värd detta?
Nej därefter blev det mera, att inte ”tänka” på sig själva utan mera på det närmaste och Meningen i livet. Men vad hade man med sig förutom sina yrkeskills………………ju en vilja och ett självförtroende. Det blev nu mera en njutning att kunna påverka att andra utvecklas, att organisationer där man fanns utvecklas – och särskild att tänka strategisk och ur ett breddare perspektiv än sitt gamla yrket.
Det just att skapa sig ett breddare perspektiv på livet, väsentligheter och underliggande processer skapade hos mig succesiv en annan typ av profession hos mig. Frågeställningen Varför gör vi på detta vis – blev ett signum för mig och mitt sätt att vara. Ett ifrågasättande av befintliga mönster, sätt att arbete, sätt att tänka men enbart för att vrida på dessa mönster och tillsammans kunna förbättra dessa.
Även detta gav mig en finns ”stämpel” – man är ju lite jobbig, han ifrågasätta ju saker, är man en obekväm person ?. Han vågar uttrycka sig om saker och ting. Man erhåller kanske respekt för sin gärning – men man skapar sig kortfristig inte några vänner – konstig men även mänskligt. Jag är idag ganska nöjd hur jag uppfattas – jag känner mig trygg i mig själv – jag tycker sedan längre inte längre utan att skapa min tolkning och vetande utifrån analysera bakgrunder, fakta och försöker sätter dessa i sammanhang för att komma vidare. Samt brukar jag inte älta det som har hänt – det kan man inte göra något åt.
