Man funderar ju lite om beteenden och den tillhörande tekniska utvecklingen som påverkar oss nu och i framtiden. Jag undrar hur min ålderdom kommer att se ut – hur lever vi och vilka krav vi behöver ställer på samhället och vilket krav samhället ställer på oss.
Idag befinner vi oss i en ”brytningstid” – många äldre har inte deltagit i den digitala utvecklingen – som revolutionerat samhället. Alla myndigheter, samhällsorganisationer eller offentliga institutioner kräver en Bank ID eller digitala kontakter – banker, posten har stängt och den personliga bankrådgivaren finns inte längre tillgänglig för möten.
Trenden går även att vården kommer utvecklas mera digitalt via ”nätet” – det viktigaste verkar vara är att alla äldre i framtiden är digitala och har en bra uppkoppling.
Är detta bra ? Den tekniska utvecklingen är bra och viktig – men vi är ju mänskliga varelser som är i behov av mänskligt kontakt. Samtal, beröring. personliga möten och känslor ger oss livskvalitet, men allt mer äldre blir äldre och lever mer och mer ensamma. Förr hade vi ålderdomshem för äldre personer som inte hade särskilda behov – nu förutsätter vi att dessa ska bor själva och klara sig själva oftast i kvar i sina gamla hus eller lägenheter. Mentalt ohälsa kommer att ökar – åldersdepression blir en ny folksjukdom, det räcker inte att har kontakt någon gång per dag via virtuella media eller övervakning av hälsa via IT. Har du inte möjlighet att röra Dig i det offentliga rummet – av olika anledningar blir du ensam……
Jag hoppas att dagens politiker och ansvariga inte enbart hoppar på taget att den tekniska utvecklingen löser alla personalproblem eller ” vårdproduktionsproblem(vilket ord) inom sjuk och äldrevården. Det bör tänker inte utifrån ”produktionsnytta” utan utifrån en mänsklig – humanistiskt perspektiv.
Tänk hur det känns att röra på en ” vårdrobot”……..
