Ur min Magisteruppsats #Heinz-Glöckler
I vårt nuvarande språkbruk brukar vi skilja mellan privat, personligt och offentligt. Det privata håller vi för oss själva, det offentliga är öppet och tillgängliggörs för omgivningen. Det professionella intar en mellanställning då det handlar om gemensamt yrkeskunnande och ansvarsmedvetande som odlas och lärs inom yrken, må vara att professioner oftast förknippas med yrken som är lärda, har vetenskaplig förankring och etikregler samt bygger på förtroende i klientrelationer (Colnerud & Granström).
Det personliga är förankrat i våra liv men till skillnad från det privata kan vi välja att göra det tillgängligt för andra. Det grekiska ordet ”persona” var den teatermask som användes när en roll gestaltades i det antika dramat. Begreppet roll har sedermera vidgats från scenens teater till att stå som metafor för livets teatrar på vitt skilda arenor, inte minst i arbetslivet. Enligt Biddle (1997) finns det tre bottnar i rollbegreppet, nämligen (1) aktörens sociala position och befogenheter, (2) omgivningens förväntningar på aktören samt (3) aktörens faktiska handlande.
På skådespelets och (arbets)livets teatrar sker somligt på scenen, front stage, annat bakom kulisserna, back stage (jfr Goffman 2004)). Det är här arbetsdelningen kommer in i bilden. Både på teatern och i skolan finns inte blott skådespelare utan också andra aktörer: manusförfattare, regissör, scenarbetare, åhörare och recensent. I samband med den svenska skolans decentralisering har lärarrollen vidgats från fokus på undervisningens genomförande till en mer komplex roll som designer där uppdraget tolkas och kurser formas (Carlgren, 1996). Det vidgade lärarskapet inkluderar med andra ord inte bara skådespeleriet utan inslag av rollerna som manusförfattare och recensent, d v s utvärderare.
Om vi betraktar yrkeslärarens situation tillkommer förändringar av annat slag. Lärandet av hantverk skedde ju ursprungligen i produktionen och på produktionens villkor när mäster och gesäller skolade upp lärlingar steg för steg, från centrum till periferi, ett lärande som var kontextuellt och situerat (Jfr föregående uppsats). Tillkomsten av yrkesskolor, senare gymnasieskolans yrkeslinjer och program innebär att kunskaperna förskolades, de dekontextualiserades och abstraherades, d v s skiljdes från produktionens villkor.
Yrkesskolorna hade dock ett relativt tydligt uppdrag eftersom målet var att utbilda blivande hantverkare och arbetstagare. Gymnasieskolans yrkesprogram innebär dock en kompromiss mellan olika ambitioner, nämligen att ge (a) en påbörjad yrkesutbildning, (b) en viss högskoleförberedelse och (c) en kompletterande medborgarfostran. Sådana optimeringsmål bäddar för rollkonflikter och problem. Med utgångspunkt i Biddle(1997) kan man undra hur detta påverkar yrkeslärares position/status, förväntningar från olika aktörer i omgivningen samt yrkeslärarens prioriteringar, ambitioner och handlingsmönster.r.
