Lördagsmorgonens träningspass rensar hjärnan men ger även tid för reflektion. Utifrån det senaste veckornas händelser både privat och när det gäller ungdomsbarometers ungdomsrrapport i Norrtälje,tänker man efter. Antalet unga människor som mar psykisk dålig eller är skoltrötta ökar mer och mer, och vi försöker bara sätter diagnoser och försöker laga symptomen – men sällan tänker vi till och letar efter grundläggande ursaker. När vara småbarn redan i förskolan ska fokuserar på lärande och förskolelärare blir mera lärare än ”personlighetsutvecklare ” finns redan där en press på barnen som själva inte kan ger uttryck för vad det känner och tycker….Frågar vi vad barnen och ungdomarna önskar ? Eller är det vi vuxna som bestämmer och sätter agendan utifrån vara karriärkrav för vara ungdomar? Vi vuxna vet bäst – Det är sedan självklart att det ju längre dessa barn och ungdomar finns i utbildningssystemet desto mera blir det trötta, och dessa som verkligen hänger med och har ambition oftast flickor – upplever stress och mår dålig. Hur skapar vi lusten att för lärande och lusten att blir sig själv
Med dessa förutsättningar startar man sedan in i vuxenlivet…..har man haft ett misslyckande i skolan eller man känner att man inte ” håller måttet” enligt gällande sociala normer( där särskild via sociala media) blir man ännu mera pressad. Jag förväntar mig att antal långtidssjukskrivna unga vuxna som fyller 40 år kommer att ökar explosivt när generation Y kommer upp i detta ålder.
Till utbildnings-karriärpressen kommer sedan pressen från omgivningen – att uppfylla alla formella och informella krav från omvärlden . Särskild spelplanen sociala medier skapar drömbilder för oss som vi försöker att leva upp till – och vi skapar en drömbild av oss själva. Ytterst sällan visar vi upp en bild av oss själva hur vi vill vara , eller drömmen av oss själva för att matcha samhället. Vi vet själva att vi kanske inte matchar den konstgjorda bilden av oss själva och mar dålig av det. Vi blir som en robot som fungerar ,som vi tror att vi ska fungerar – utifrån omvärldens förväntningar.
Vad händer med människan inom oss. . ska vi inte hellre i tidigt ålder satsar på att vi blir stolta över det egna ”jaget” utifrån vem vi är och hur vi är – charmen är ju att vi till skillnad från robotar är olika både som personlighet och i vilket utvecklingsstadiet vi befinner oss. Ska vi inte i tidig ålder lägger fokus på kommunikationsförmåga , självkänsla samt förmåga att ser möjligheter hos oss själva ? Ska vi tillåter i unga ålder att göra just ingeting, ta det lugnt, och slipper all prestationspress – så kommer vi ser att vi återskapa lusten till framtiden. Utifrån det egen jaget, står jag för min egna personlighet och är stolt just mig själv. Utifrån det egna jaget och även utifrån att kunna kommunicerar detta , kommer man klarar sig bättre i framtiden, även i jobbiga situationer och när förändringar sker i omvärlden. Jag har en grundplåt att vara människa och vara nöjd med mig själv.
Tror att vi måste tänka om ”systemet” för att ser en röda tråd i uppväxten och vuxenblivandet som både utmånar och som stärker det personligheten och förmåga att kommunicera i real live med människor och inte bara sociala media.