Smart Cities” var från början en benämning på stora och ambitiösa projekt som gick ut på att bygga nya, gröna städer fyllda med digital teknik från noll, dvs på helt nya platser. De mest kända exemplen är Masdar City i Abu Dhabi, Songdo City utanför Seoul och PlanIT Valley nära Porto i Portugal. Framgången har varit sisådär. Det har gått trögt, inte bara på grund av finanskrisen utan för att storskaliga megaprojekt med uppifrån- och ned perspektiv har en tendens att vara överoptimistiska i största allmänhet.
Då är smarta städer som bygger på nerifrån-och-upp perspektiv intressantare. Amsterdam (Climate Street), London (realtidsinformation) och Singapore (avancerade vägtullar) är bra exempel på städer som kommit långt när det gäller att bli smartare och grönare, framför allt inom transportsektorn.
Den smarta landsbygden är inte lika omtalad, men den finns. Svenska skördetröskor har använt GPS-mottagare i decennier och dagens lantbruk blir allt mer digitalt.Agricam, som förenar avancerad bildbehandling och värmekamerateknik i ett kostnadseffektivt övervakningssystem för ladugårdar, kan stå som förebild för detta lantbruk. Företaget leds av en ung, kvinnlig VD, som läst industriell ekonomi vid Linköpings universitet och som konstaterar i en intervju att hon bara är en i mängden av kompetenta och driftiga entreprenörer som är verksamma på landsbygden.
Alla verkar stirra sig blinda på den digitala klyftan mellan stad och land, när det gäller tillgång till snabbt bredband. Men den klyftan borde vara tillfällig och minska i takt med att uppkopplingarna blir allt med mobila. Till sist är det, som framgår ovan, människorna som avgör och där har landsbygden ett övertag när det gäller kreativitet och innovationsförmåga. Är du inte påhittig blir du sällan långvarig på landet.