Blog Image

Creative-Cuisine

Demokratiskt, Faktabaserad, Oberoende

Denna Blogg är privat och uttrycker endast mina personliga tanker och åsikter. Ifrågasättande, Kritisk, Faktabaserad och ej påverkad av Särintressen. Önskar påpekar att jag är inte anställd längre hos någon utan en fristående konsult.

När tävlingen tar över yrkesutbildningen – och lärandet hamnar i skymundan.

Arbetsliv Organisation Ledarskap, Arbetsmarknadspolitik, Mat och Vin, Utbildningspolitik Posted on tor, mars 26, 2026 10:37

Nu utmanar jag ödet – OBS gäller endast kocktävlingar under skoltid

Yrkesutbildning ska inte producera vinnare. Den ska utbilda yrkeskunniga människor. Tävlingar kan vara motiverande för enskilda elever, men de får aldrig styra hur tid, resurser och bedömning fördelas i utbildningssammanhang. Tävlar det är något man kan göra efter utbildningen på egen tid.

Tack alla skolor och utbildningar som star emot och satsar sina resurser (vara skattepengar) på att varje enskild elev ska lyckas och har möjlighet till anställning och ett bra liv.

Det är dags att sluta mäta kvalitet i medaljer och istället fråga:
Med vilket yrkeskunnande lämnar eleverna skolan med – och för vilket arbetsliv är de egentligen förberedda?

En aspekt som sällan diskuteras öppet, men som i praktiken påverkar yrkesutbildningen allt mer, är lärares och skolors behov av att visa upp sig i sociala medier. Plattformar som Instagram, Facebook, LinkedIn och olika branschforum har blivit arenor där skolor och enskilda lärare förväntas visa handlingskraft, framgång och förträfflighet, samt lockar ungdomars intresse. I detta sammanhang blir tävlingar särskilt attraktiva.

Tittar man på skolor som deltar aktiv i tävlingar är det oftast samma år efter år. De är visuella, lätta att kommunicera och enkla att paketera som framgångsberättelser. En medalj, en finalplats eller ett pris ger ett tydligt narrativ: ”Här händer det något extra, vi är duktiga” Problemet är att det som syns bäst i sociala medier inte nödvändigtvis är det som är mest värdefullt pedagogiskt och det som är kvalitet. När man ser på etablerings graden efter utbildningen – blir bilden helt annorlunda.

När synlighet och bekräftelse blir en drivkraft riskerar undervisningen att anpassas efter det som:

  • ser bra ut på bild
  • går att sammanfatta i ett inlägg
  • signalerar spets snarare än bredd

Det långsamma, vardagliga och ofta ospektakulära yrkeslärandet – där elever tränar grundläggande moment, gör misstag, reflekterar och utvecklar sitt omdöme – låter sig sällan visas upp. Det ger inga snabba likes, inga applåder och inga rubriker.

Förträfflighet som riskerar att bli självändamål

I värsta fall uppstår en kultur där lärarens professionella identitet knyts till synlig framgång, snarare än till elevernas långsiktiga utveckling. Tävlande elever blir då inte bara elever, utan också bärare av skolans och lärarens varumärke. Det skapar ett subtilt men problematiskt tryck att satsa tid och resurser där avkastningen i form av synlighet är störst. I Princip skattepengar som kanske skulle behövas för särskild undervisning för svaga elever…………..

Detta väcker flera obekväma men nödvändiga frågor:

  • Vems behov tillgodoses när tävlingar lyfts fram – elevens, skolans eller lärarens?
  • Riskerar vissa elever att prioriteras bort därför att deras yrkesutövning inte är “instagramvänlig”?
  • Vad händer med yrkesutbildningens likvärdighet när uppmärksamhet och resurser följer medial logik snarare än pedagogisk?

Yrkesutbildningens kvalitet kan inte reduceras till det som går att visa upp offentligt. Det mesta av det som formar en yrkesskicklig människa sker i det tysta: i handledningssamtal, i misslyckade försök, i omprövningar och i vardaglig yrkesträning.

Ett återkommande mönster i exempelvis kocktävlingar är att det ofta är samma skolor och samma lärare som år efter år når finaler och prisplatser. Det väcker frågor som sällan ställs öppet. Handlar det verkligen om att dessa skolor, lag med sina Coacher konsekvent utbildar bättre kockar – eller om att man helt enkelt har lärt sig tävlingssystemet? Något som jag själv kan bekräfta är vägen till framgång i tävlingar – coachade själv 1999 – 2002 framgångsrika skollag.

Det utvecklas en tävlingskompetens som inte nödvändigtvis är liktydig med yrkesskicklighet i arbetslivet. Man lär sig hur uppgifter ska tolkas, hur juryn resonerar, hur presentationen ska optimeras och vilka moment som ger poäng. Det är en kunskap som gynnar dem som har tid, resurser och erfarenhet av tävlingssammanhang – inte nödvändigtvis dem som bäst förbereder elever för ett långt och hållbart yrkesliv.

När samma aktörer ständigt återkommer riskerar tävlingarna att bli självreproducerande system, där synlighet och framgång bekräftar sig själva. Det förstärker bilden av förträfflighet, men säger i praktiken väldigt lite om hur väl yrkesutbildningen fungerar för majoriteten av elever – de som inte tränas för final, utan för vardagen i yrket.

När även branschen satsar stora pengar på ungdomstävlingar – men resultaten uteblir

En ytterligare dimension i denna problematik är branschorganisationernas omfattande finansiella satsningar på yrkestävlingar. Under de senaste decennierna har betydande resurser lagts på tävlingsarrangemang, mästerskap, finaler, resor, scenproduktioner och marknadsföring – ofta med uttalat syfte att göra yrken mer attraktiva för unga.

HUVUDSYFTE LOCKAR FLERA TILL ATT BLIR KOCKAR eller SERVITÖRER om tävlingar verkligen vore lösningen – borde inte resultaten ha varit synliga vid det här laget? @GymnasieSM, @YrkesSM, @YrkesEM, @YrkesWM, @Nordiska Mästarskap, @Arets Kockelev, sedan kommer ett fler tal regionala tävlingar. Samt tävlingar inom olika internationella samarbetsforum mellan skolor.

Exempel när det gäller kockar – där antal tävlingar för ungdomar och vuxna har ökat men antalet sökande till utbildningarna har stadig sjunkit. HÄR ÄR SIFFRORNA FRÅN SKOLVERKET

Efter cirka tjugo år av återkommande tävlingssatsningar från branschen för skolor och deras elever kan man med fog fråga sig om detta är:

  • ett uttryck för förnekelse av djupare strukturella problem när allt mindre ungdomar väljer yrken inom restaurang – kock och servitör
  • eller om tävlingar i praktiken blivit ett självändamål – något som framför allt genererar aktivitet, synlighet och ”roliga event”, snarare än verklig förändring. Där från branschorganisationens sida stora belopp av medlemmarnas avgifter för något som inte ger Resultat och Effekt.

När event ersätter verklighetsanalys

Det år tydlig att tävlingar fungerar som en bekväm symbolhandling för att man gör något för att synliggöra utbildningar. De signalerar handlingskraft utan att kräva att man tar itu med mer obekväma frågor eller att branschens medlemmar kräver Resultat för sina satsade pengar.

När resurser styrs mot tävling – vem blir bortvald?

Tävlingar är inte gratis för skolorna. De kräver tid, handledning, lokaler, material och ofta ett mycket stort personligt engagemang från lärare. I praktiken innebär det att ett fåtal tävlande elever får oproportionerligt mycket lärartid, ofta utanför ordinarie undervisning. Samtidigt finns en stor grupp elever som inte vill tävla – utan vill bli skickliga yrkesutövare, få ett arbete och fungera hållbart i yrket över tid.

Här uppstår en obekväm men nödvändig fråga:
ska lärarens tid läggas på elever som vill tävla – eller på elever som vill utöva yrket? För mig är svaret klart och tydlig. Alla Resurser ska lägga på alla elever som vill lära sig yrket ofta är de som senare kommer att utgöra majoriteten i yrkeskåren.

Yrkesutbildning kan inte bära branschens attraktions problem på sina axlar genom tävlingar. Om yrken ska bli attraktiva krävs långsiktigt arbete med villkor, innehåll, utveckling och hållbarhet – inte fler event.

TACK till alla yrkeslärare som gör sitt bästa varje dag med begränsade resurser och tid, som skapar mervärde via era berättelser och väcker intresse för ett yrke med framtid. DET ni som är nyckeln i den dagliga undervisningen med fokus på hantverket och gästfokus – inte tävlingsfokus.

Källa: Skolverket.



Varför ingen vill bli kock eller – varför är det alltid kockbrist i Sverige ?

Mat och Vin, Trender och Framtiden Posted on tis, mars 25, 2025 15:06

Det har alltid funnit brist på kockar i Sverige – detta sedan 60 talet – där man importerade många kockar från Europa. ( Sverige betalde bra och hade bra arbetstider). Men det har inte hänt så mycket sedan 60 talet förutom att det finns fler restauranger och svenska folket njuter av utelivet. Expansionen av restaurangnäringen har varit särskild under 80 talet tills nu varit exceptionellt. Detta trots den omtalade dåliga lönsamheten, brist på personal och där särskild kockar. Det är även intressant att se hur yrket som kock har blivit mer uppmärksammat och fått ökad media närvaro genom tävlingar, matprogram och ett generellt växande intresse för mat och vin, men ändå verkar det vara svårt att få unga att välja kockutbildning. Jag har hämtad lite siffror från SCB och Skolverket – sedan 1990 har man i Sverige via gymnasieskolan utbildad ca 65000 kockar – och det skattebetalarna har statt för kostnaden för deras utbildning. Varför finns dom inte kvar eller vart tar det vägen. Är restaurangbranschen som en stor ugn man stoppar in ”kockar” och bränner ut dom. Här är några möjliga orsaker till varför ingen väljer att blir kock eller varför dessa finns inte kvar.

  1. Hård arbetsmiljö och långa arbetstider: Trots all glamorös mediaexponering kring kockyrket (t.ex. genom TV-program som Sverige Mästerkock, Årets kock eller Top Chef) tenderar verkligheten på arbetsplatsen att vara ganska tuff. Kockar jobbar ofta under stor stress, långa timmar, på kvällar, helger och högtider. Denna arbetsmiljö kan avskräcka unga som söker ett mer balanserat arbetsliv, särskilt om de har sett nära eller hört om erfarenheter från andra som arbetat i branschen.
  2. Låg lön i början av karriären: Kockar, särskilt de som precis börjar, har ofta låga ingångslöner och kan arbeta i många år innan de når högre nivåer inom yrket. Trots den ökade medieexponeringen är det inte alltid lätt att få ett jobb med en vettig lön direkt efter avslutad utbildning. Många unga kanske väljer andra utbildningar som erbjuder mer ekonomisk stabilitet och snabbare väg till högre löner.
  3. En idealiserad bild kontra verkligheten: Medier, särskilt matlagningsprogram och tävlingar, ger ofta en idealiserad bild av kockyrket, vilket kan skapa en klyfta mellan vad folk förväntar sig och vad yrket verkligen innebär. Kanske lockas många av den glamourösa sidan av att vara kock i tv-rutan, men när de ser verkligheten – att det handlar om att stå i hetluften, ofta hantera stressiga arbetsförhållanden och fysiskt slit – kanske de tvekar.
  4. Konkurrens om uppmärksamheten från andra karriärval: Mat- och dryckesbranschen har blivit så kommersialiserad och populär, och det finns många alternativa sätt att engagera sig i mat och vin utan att vara kock. Det finns möjligheter som sommelier, food stylist, matkritiker eller matfotograf – yrken som inte kräver lika mycket fysisk slitage eller lång tid i köket. Därför kan många unga se dessa alternativ som mer attraktiva.
  5. Brist på förebilder och mentorskap: För många ungdomar är det viktigt att ha tydliga förebilder som kan vägleda dem i deras yrkesval. Även om matlagning är populärt i media, finns det kanske inte lika många förebilder eller mentorer som hjälper unga att navigera i och förstå den verkliga vägen till att bli en professionell kock. Det kan också vara svårt för unga att få insikt i vad en kockutbildning faktiskt innebär om de inte har direkt kontakt med personer som arbetar inom branschen och eventuella närliggande yrken som man utöver efter man har gatt en utbildning som kock.
  6. Svårt att se långsiktig karriärutveckling: Många unga ser kanske inte kockyrket som en väg med stora möjligheter till karriärutveckling. Trots att det finns stjärnkockar på internationell nivå, är vägen dit lång och osäker. Många unga söker idag yrken som erbjuder bättre förutsättningar för karriärvägar, befordran och stabilitet, vilket gör att yrket som kock kan verka mindre attraktivt trots medieframgångarna. Det ingen som visar upp den ”vanliga” kocken som gör gästerna nöjd.
  7. Få killar från Mellanöstern vill blir kock Det finns flera faktorer som kan förklara varför få killar från Mellanöstern väljer att utbilda sig till kock i Sverige eller i andra länder. Dessa faktorer är ofta kopplade till sociala, kulturella och ekonomiska aspekter. Här är några möjliga orsaker: I många Mellanöstern-kulturer finns starka förväntningar på att män ska välja yrken med hög status och ekonomisk stabilitet. Yrken som läkare, ingenjörer eller advokater ses ofta som ”respektabla” och prestige ingivande, medan kockyrket kan uppfattas som ett ”praktiskt” yrke med lägre status. Föräldrar och familjer kan avråda sina barn från att bli kockar och istället uppmuntra dem att välja yrken som ses som mer ”framgångsrika” enligt dessa normer
  8. Åldersdiskriminering – och slitna kroppar. Byråkraterna på organisationer kräver hela tiden att alla sjukskriva eller arbetslösa kockar ska tvingas att jobbar igen. Det har nog inte förstått hur yrket sliter på kroppen, själen och särskild familjelivet. Har man kommit upp lite i ålder – så kanske kroppen inte orkar med i samma tempo – da blir du inte attraktiv på arbetsmarknaden. Kanske du även har lite högre krav på arbetsmiljö och lön än en nyexaminerad ungdom.

Sammanfattningsvis, även om intresset för mat, vin och matlagning har ökat genom media, har många av de utmaningar och verkligheter som kommer med att vara kock (lång arbetsdagar, låg startlön, stress, fysiskt slit) fortfarande en avskräckande effekt. Det kan också vara så att det finns en brist på tydliga, långsiktiga incitament och vägledning för att välja yrket, vilket gör att unga söker andra alternativa vägar inom matindustrin eller andra mer stabila karriärval.

Nu jobbar ju alla aktörer att göra yrket mera attraktiv via tävlingar inom yrken (såsom yrkes-SM eller andra yrkestävlingar) men det tycks inte ha någon direkt effekt på söktrycket eller attraktiviteten för yrkesutbildningar kan bero på flera faktorer- Ändå skapas mera tävlingar – till en högre kostnad,

  1. Brist på långsiktig påverkan: Tävlingar kan skapa temporär uppmärksamhet och ge vinnarna status, själva individen eller kanske en marknadsförings effekt för själva utbildningen. men effekten på lång sikt kan vara begränsad. Ungdomar som överväger utbildning i ett yrke kanske inte ser yrkestävlingar som en avgörande faktor när de väljer utbildning, utan ser det mer som ett enskilt event snarare än något som påverkar deras framtida yrkesval. ( enligt utsökningar till lever som har sökt i årskurs 1)
  2. Förändrad syn på karriär: Dagens unga människor har ofta en mer varierad syn på vad en karriär innebär och vad framgång är. Sociala medier och andra plattformar kan ge en idé om att det finns många vägar till framgång, inte bara de som går genom traditionella yrken. Denna syn på karriär kan minska intresset för att delta i yrkestävlingar eller ens att välja en yrkesutbildning i första hand. Som ovan är frågan är kock ett yrke eller en tävlingsform.
  3. Tävlingarna når inte rätt målgrupp: Yrkes-SM och andra tävlingar riktar sig främst till de som redan är intresserade och har erfarenhet av ett visst yrke. Detta gör att tävlingarna inte nödvändigtvis lockar nya ungdomar som inte har upptäckt yrket eller utbildningen än. Om man vill öka attraktionskraften för yrkesutbildningar behövs ett mer omfattande arbete för att inspirera och engagera unga människor redan i tidigare stadier av deras skolgång. Att arbeta med det verkliga hinder som finns inom utbildningarna och arbetslivet.

Men att påstår att tävlingar främjar intresse för yrkesutbildningar är fel och bygger inte på fakta – ju mera tävlingar desto mindre sökande till utbildningarna. Det sista påstående är även orimlig att man kan mäta kvalitet i utbildningarna via tävlingar – där mäter ju enbart den vältränade toppen och inte bredden yrket. Även att Bocuse d`or främjar Sveriges status i världen är en myt, Tävlingen följs av kockar och är populär där – men det lockar inte hit ”extra” många turister. Det mera en egen bekräftelse eller språngbräda för en egen karriär. Marknadsföra Sverige gör att bra krogar med bra värdskap eller namn som Björn Frantzen som ger status till vart land, eller det stjärnkrogar som som har en egen stil och koncept, och levererar på topp. se gärna listan på min hemsida www.creative-cuisine.se

Kockbristen kommer består även det nästa 50 åren om vi inte ta tag i det underliggande hinder

  1. Att kockar stannar kvar i yrket – bara där finns det mycket att hämta –