När färre vill bli kockar måste branschen våga byta strategi

Efter 20 år av minskat söktryck räcker det inte att fortsätta göra mer av samma sak.

Under omkring 20 år har antalet sökande till Restaurang- och livsmedelsprogrammet minskat. Särskilt oroande är utvecklingen för inriktningarna kock och servering. Samtidigt talar restaurangbranschen återkommande om bristen på utbildad personal. Det är en ekvation som inte går ihop. Problemet kan inte längre beskrivas som en tillfällig svacka. När nedgången fortsätter år efter år måste vi våga fråga om branschens sätt att locka unga verkligen fungerar. Efter 2032 kommer antal elever som ska väljer gymnasiet sjunker dramatiskt –

Synlighet är inte samma sak som attraktionskraft

Branschen, med #Visita som en central företrädare, har under lång tid satsat på #kocktävlingar,# profiler och med hjälp av medial uppmärksamhet via TV program tror man att synlighet är samma sak som attraktionskraft. Tävlingarna kan skapa stolthet, visa hantverksskicklighet och lyfta fram förebilder. Men om allt färre ungdomar söker utbildningen måste vi också konstatera att synligheten inte har vänt utvecklingen. Särskild branschorganisationen satsar otrolig mycket pengar och resurser på tävlingar och dylikt – utan att mäta effekt. (Nu är jag som gammal anställd illa ute igen, men jag brinner för branscher och vi måste tänka om). Det finns även ett stort potential inom vuxenutbildning som lider under samma syndrom…………där en betald lärlingsutbildning som i Danmark skulle göra succe för dessa som väljer senare till denna härliga bransch.

För en ung person handlar #utbildningsvalet sällan bara om glamouren kring en tävling. Frågorna är mer vardagliga och mer avgörande: Hur ser arbetstiderna ut? Går det att kombinera yrket med familj och fritid? Finns det trygga anställningar, tydliga karriärvägar och en lön som motsvarar ansvar, stress, tempo och kompetens?

Hotell och turism visar något annat

Kontrasten mot Hotell- och turismprogrammet är intressant. Programmet syns inte lika ofta i massmedier eller genom stora tävlingar, men sökandet ökar. Det antyder att långsiktig attraktionskraft kan byggas på andra sätt än genom tillfälliga mediala höjdpunkter.

Kanske uppfattar unga hotell och turism som en bredare väg in i arbetslivet, med fler möjliga roller och tydligare utvecklingsmöjligheter. Oavsett orsaken bör restaurangbranschen studera utvecklingen noga i stället för att automatiskt fortsätta med samma insatser som tidigare och där särskild branschorganisationen.

Om 15 års nedgång inte får oss att byta strategi – vad ska då göra det?

Dags för en ny strategi

Branschen behöver inte färre ambassadörer, men den behöver en bredare och mer #trovärdig berättelse om yrkena. Kock- och serveringsutbildningarna måste kopplas tydligare till villkor som unga värderar och till konkreta möjligheter efter examen. Slutar att använder stjärnkockar – visa upp den vanliga kocken som kanske jobbar inom offentlig sektor, lunchrestaurangen, en vanlig krog, hotellkök eller konferensanläggning. Verkligheten ……

En ny strategi bör därför bygga på att:

  • förbättra och synliggöra arbetsvillkor, löneutveckling och schemaläggning,
  • visa fler karriärvägar än tävlingar och stjärnkrogar,
  • låta unga medarbetare och elever berätta ärligt om både möjligheter och utmaningar inom alla områden där man lagar mat från skolkök, cartering, storkök, personalrestauranger till vanliga krogar.
  • stärka samarbetet mellan skolor och seriösa arbetsgivare inte bara kända stjärnkrogar.
  • följa upp vilka insatser som faktiskt leder till fler sökande, fler som fullföljer utbildningen och viktig fler som stannar kvar efter utbildningen. Något som Skolverket funderar över när det i sin rapport för planering av gymnasieutbildningar genom att använder sig av begreppet ”paradoxen” som betyder -Vissa yrken har fått bedömningen ”paradox” i variabeln rekryteringssituation. En paradoxsituation innebär att det förekommer rekryteringsproblem samtidigt som det finns ett potentiellt utbud av arbetslösa som söker jobb inom yrket, har utbildning, arbetar deltid inom yrket och/eller nyligen har lämnat yrket. Källa: Arbetsförmedlingen

Frågan kan inte skjutas upp

#Visita och andra företrädare behöver nu fråga sig om dagens kommunikation når rätt personer med rätt budskap. Kocktävlingar kan gärna vara en del av arbetet, men de kan inte vara svaret på en strukturell nedgång som har pågått i omkring 15 år. Och dessa kock tävlingar blir bara fler och fler – kanske ungdomar har fatt fel bild av yrket. Om branschen vill säkra framtidens kompetens måste den lyssna mer på dem som väljer bort utbildningen. Det är först när yrkenas verklighet blir attraktiv – inte bara bilden av dem – som utvecklingen kan vända. Som bransch ansvarig skulle jag verkligen tänka om och tänka nytt ………..eller funderar om jag har lyckats med uppgiften………..utifrån den långsiktiga neråtgående trenden.

Lite Faktamaterial

Ovan ser vi hur många elever som finns på alla gymnasieutbildningar – där finns ett elevpotential men dom goda tider är snart över antalet elever kommer minskar successiv med 25 % från och med 2032. Vi vet ju hur många som födds varje år……

Nedan ser vi andelen elever i % av helheten /ovan som befinner sig på Besöksnäringens yrkesprogram – siffran är från 2024/2025 – på Restaurang och Livsmedel. Den sjunker igen utifrån prel. siffror för 2025/2026. Det elever som befinner sig just nu på utbildningarna i hela Sverige finns i statistiken – det är en viktig skillnad mot antal sökande.

Efter årskurs 1 väljer eleverna sin inriktning – på Restaurang och Livsmedelsprogrammet – Kök, Servering eller Bageri och Konditori. Där tappar Restaurang yrken ytterligare 20 % av eleverna. Ser nedan andelen som väljer Bageri – och räknar bort dom från totalen – vad blir över ?

Vill du veta mera så finns det fina bilder och statistik hos Skolverket exempel Antal elever per program, kommunkarta

Dessa kartor är särskild intressanta – där man ser framgångsrecept som man bör undersöker, trender och där det finns mycket analysmaterial.

Jag skulle vilja se att diskussionen om utbildningsdimensionering också omfattar fyra kompletterande frågor:

  1. Befintlig kompetens: Hur många arbetslösa eller undersysselsatta har redan den utbildning och kompetens som branschen efterfrågar?
  2. Rekryteringshinder: Hur många kvalificerade personer sorteras bort på grund av ålder, brist på exakt yrkeserfarenhet eller andra krav som inte nödvändigtvis är avgörande för arbetsuppgifterna?
  3. Hållbarhet i yrket: Hur påverkar arbetsmiljö, arbetstider, löner och arbetsvillkor möjligheten att behålla utbildad personal?
  4. Omställning och återinträde: Vilka möjligheter har personer som lämnat en bransch att återvända efter kompletterande utbildning eller anpassade arbetsvillkor?

Det handlar inte om att ställa utbildningsbehov mot arbetslöshet, utan om att undersöka hur utbildning, rekrytering och arbetsmiljö tillsammans kan bidra till en bättre fungerande arbetsmarknad.

Min slutsats: Branschorganisationernas krav på fler utbildade bör läsas tillsammans med statistiken om arbetslöshet, kompetensmatchning, arbetsmiljö och åldersdiskriminering. Annars riskerar debatten att lägga ett alltför stort ansvar på utbildningssystemet för problem som finns i arbetsgivarnas rekrytering och förmåga att behålla personal.

En särskilt intressant fortsättning vore att granska vilka branschorganisationer som faktiskt uttalar sig om att ta till vara redan utbildad arbetskraft – och vilka som främst efterfrågar fler utbildningsplatser. Det skulle ge en mer konkret bild av hur väl deras förslag hanterar hela kompetensförsörjningen, inte bara tillgången på nyutbildade.