Nu är det val igen.
Plötsligt ringer det på dörren. Politikerna vill träffa oss, lyssna på oss och framför allt – få vår röst.
Vi är viktiga igen.
Men frågan är: Var har vi varit under resten av mandatperioden?
För när valet är över blir det ofta betydligt tystare. Då verkar den vanliga medborgaren ha betydligt svårare att få tillträde till politikens rum. Dörrarna står däremot öppna för lobbyister, organisationer, branschföreträdare och olika särintressen som vill driva sina frågor.
De har resurser. De har kontakter. De har organisationer bakom sig. Och de vet hur man påverkar politiken.
Men var kommer vi vanliga medborgare in i bilden?
Vi förväntas rösta vart fjärde år – men borde demokratin verkligen vara så enkel?
Är vår uppgift bara att lägga en röstsedel i valurnan och sedan vänta fyra år på nästa dörrknackning?
Jag menar inte att lobbyism eller intresseorganisationer i sig är fel. Ett demokratiskt samhälle måste kunna lyssna på olika delar av samhället. Problemet uppstår när vissa röster får betydligt större tillgång till politiken än andra.
När den organiserade lobbyisten kan boka möten, lämna rapporter och påverka beslutsfattare – medan den vanliga medborgaren knappt vet vem man ska ringa. Då uppstår ett demokratiskt underskott.
Politiken borde inte bara fråga:
”Vad vill ni att vi ska göra för att få er röst?”
Den borde fråga:
”Hur vill ni att Sverige ska utvecklas – och hur kan ni vara med och påverka mellan valen?”
För det är då demokratin egentligen prövas det är en pågående process – där det politiska företrädare behöver lyssnar, förstår och befinner sig där medborgare har sitt liv.
Inte när partierna behöver våra röster och det vill har har jobbet, mandaten kvar.
Utan när de inte behöver dem.
Därför borde vi som väljare ställa några enkla frågor när politikerna ringer på dörren:
- Hur ofta har ni lyssnat på oss under mandatperioden?
- Hur kan vanliga medborgare påverka era beslut?
- Vilka möten har ni haft med medborgare – inte bara lobbyister och organisationer?
- Hur säkerställer ni att även den som inte tillhör en stark intressegrupp blir hörd?
Valrörelsen är demokratins skyltfönster.
Men demokratin måste finnas även bakom skyltfönstret.
Vi är mer än väljare. Vi är medborgare hela mandatperioden.
Så när nästa politiker står vid dörren och ber om Din röst, kanske det är dags att vända på frågan:
”Vad får jag tillbaka – när valet är över?”
Förhoppningsvis är svaret inte:
”Tack för rösten. Vi hör av oss om fyra år.”
För annars måste vi faktiskt våga ställa den obekväma frågan:
