Skolsystemet har länge rört sig i fel riktning. Politiker, partier och näringslivets särintressen har i allt större grad tagit över inflytandet över utbildningsväsendet – och de som faktiskt kan systemet och arbetar i det varje dag körs över. Lärarprofessionens röst har försvagats, statusen urholkats. Vi pratar mindre och mindre om BILDNINGSFOKUS som även beskrivs i skollagen 1 kap 4 § Syftet med utbildningen inom skolväsendet
Bildning handlar om att utvecklas som människa – inte bara att samla fakta eller yrkeskunskaper, utan att förstå sig själv, andra och världen på ett djupare sätt. Det handlar om kritiskt tänkande, reflektion och att kunna sätta kunskap i sammanhang.
Vikten av bildning:
Bildning gör oss bättre rustade att delta i samhället, fatta kloka beslut, förstå olika perspektiv och möta förändringar med omdöme och ansvar. Den skapar både personlig mognad och demokratisk medvetenhet.
Från kommunalisering till kaos
Utvecklingen började med Socialdemokraternas kommunalisering av skolan. Resultatet? 290 små “påvar” – kommunpolitiker – som alla ska bestämma över utbildningen. Lägg till flera statliga skolmyndigheter: en som säger vad du ska göra, en annan som kontrollerar att du gör det, och en tredje (kommunen) som betalar. Dubbelstyrning – eller snarare trippelstyrning – i sin renaste form.
Sedan kom Folkpartiets tid (nuvarande Liberalerna) med sitt fokus på ”ordning och reda”. Många rektorer rekryterades från Majoren Björklunds egna yrkesbakgrund och man fick för sig att skolans enda problem handlade om disciplin. Ett synsätt som kvarstår och finns kvar i denna parti.
Även Moderaterna och Miljöpartiet har haft några mindre lyckade insatser inom utbildningsväsendet.
Näringslivet har förstås hängt på tåget. Bildning? Nej tack. Arbetskraft är det man vill ha. Estetiska programmet är ju värdelös enligt en DEBATT artikel. Och när ungdomar inte väljer “rätt” utbildningar, ja, då föreslår man att de ska tvingas dit via dimensionering.
Detta handlar inte om vem som utför BILDNINGSUPPDRAGET – det ta ska alla delaktiga göra och där man som stat ska säkerställa att detta uppdrag har genomförts.
Vad hände med diskussionen om bildning?
Det är kanske dags att både Socialdemokraterna och Liberalerna lämnar walkover i skolfrågan. Systemet står vid stupet – och det hålls bara tillbaka av alla duktiga och engagerade professioner som fortfarande kämpar i klassrummen.
Kanske måste vi börja om från början.
Vad är egentligen syftet med utbildningsväsendet?
Bildning – eller arbetskraft?
Om vi ska bygga ett hållbart utbildningssystem behöver vi börja med några grundläggande frågor:
- Vad ska en elev faktiskt kunna när de lämnar gymnasiet?
- Hur ser vi till att ungdomar får kunskaper som håller ända till år 2080 – inte bara till nästa anställning?
- Hur kan vi skapa individuella studieplaner som tar hänsyn till att elever är olika, men där målet är detsamma: att bli självständiga och kunniga samhällsmedborgare?
Vad säger skollagen
Dags att tänka nytt – skrota dagens yrkesutbildningssystem
Näringslivet klagar ofta på att utbildningssystemet inte levererar den arbetskraft som behövs eller det finns för få platser – samt att ingen läser utbildningarna. Okej – då är det kanske dags att låta dem ta ansvar själva.
Mitt förslag:
- Alla ungdomar går i gymnasiet till minst 17 års ålder. Utbudet av program begränsas – less is more – och fokus ligger på bildningsämnen. Minimumkrav
- Specialiserade inriktningar läses upp till 18 år, för dem som vill fördjupa sig eller förbereda sig för högre studier. Alla kan göra detta och även sedan läsa en yrkesutbildning som det så önskar. Man kanske har ju en bättre mognad för att väljer att utbildar sig till ett gymnasial yrkes eller går vidare till högskolan.
- Branschorganisationer tar sedan över ansvaret och styrning av det gymnasiala yrkesutbildningarna. De får fritt utforma upplägg och innehåll, men staten finansierar via elevpeng i max två år. Det är ju fritt att använder sig av fristående eller kommunala aktörer i sina upplägg – några branscher har ju redan egna bransch skolor. Jag tror lärlingsu pplägg kommer att öka väsentligt i alla yrken
- Utbildningen avslutas med ett yrkesbevis från branschen – precis som i flera andra EU-länder.
- Branscherna har även möjlighet när utbildningen läggs till stora delar till ett företag, att betala en lön som i det flesta länder i EUROPA.
På så sätt kan skolan fokusera på sitt verkliga uppdrag: att bilda medborgare, inte att enbart producera arbetskraft
SLUTSATS
Svensk skola har tappat riktningen. Politisk detaljstyrning, splittrat ansvar och näringslivets krav på snabb arbetskraft har trängt undan skolans ursprungliga uppdrag – bildning.
För att vända utvecklingen behöver vi återgå till grunderna:
- Klargöra vad utbildningens syfte egentligen är – att forma kunniga, självständiga medborgare.
- Ge skolan tillbaka professionernas inflytande.
- Låta branscherna själva ta ansvar för den rena yrkesutbildningen.
Skolan ska inte styras som en fabrik för arbetskraft – den ska vara en plats där människor växer, lär och förstår världen med aktuella och framtidens verktyg för att gynna vart demokratiska samhället.
