Vi värderar maskiner, fastigheter och finansiella tillgångar. Men hur värderar vi den kompetens som gör att företaget kan utvecklas, konkurrera och tjäna pengar i framtiden?
Föreställ dig två företag i samma bransch. De har ungefär samma omsättning, samma maskinpark och liknande ekonomiska förutsättningar. Ändå finns en avgörande skillnad: det ena företaget har medarbetare med rätt kompetens för framtidens teknik och marknad, medan det andra riskerar att halka efter. Hur rustad är företaget när nyckelpersoner slutar ?
Vilket företag är mest värt?
För mig är svaret självklart att kompetensen måste vägas in. Ändå är det svårt för en aktieägare att få en tydlig bild av ett företags samlade kompetens, hur den utvecklas och om den räcker för att möta framtidens behov.Det är dags att börja tala om kompetenskapital som en central del av företagets långsiktiga värdeskapande.
Från företagsutbildning till samhällsansvar
Historiskt har ansvaret för kompetensförsörjningen i Sverige förändrats. Under 1940- och 1950-talen spelade företagen och arbetsmarknadens parter en betydande roll i yrkesutbildningen. Mycket av utbildningen skedde direkt på arbetsplatserna, bland annat genom lärlingsutbildningar och företagsskolor. Företagen utbildade människor för de yrken och arbetsuppgifter som verksamheten krävde.
Under 1960-talet skedde en viktig förändring. Yrkesutbildningen flyttades successivt från arbetsplatserna till det offentliga utbildningssystemet. I början av 1970-talet integrerades yrkesskolorna i gymnasieskolan, och den skolbaserade yrkesutbildningen fick en dominerande ställning.
Detta historiska skifte har dokumenterats av forskare vid Lunds universitet och i studier av den svenska yrkesutbildningens utveckling. https://www.lu.se/publikation/274ac0d7-ee69-4d3a-87c0-7c4260bf315a
Förändringen hade goda skäl. Ett offentligt utbildningssystem kan ge fler människor en bred utbildning, öka möjligheterna att byta arbetsgivare och förse hela arbetsmarknaden med grundläggande kompetens.
Men det väcker också en viktig fråga: har vi med tiden blivit alltför beroende av att samhället ska leverera den kompetens som näringslivet behöver?
Skolan och staten har ett viktigt ansvar för grundutbildning och yrkesutbildning. Men det är företagen själva som bäst känner till sina affärsmodeller, sina tekniska utmaningar, sina kunders behov och sin framtida strategiska inriktning. Därför kan kompetensförsörjning aldrig enbart vara en fråga för utbildningspolitiken. Den måste också vara en del av företagens affärsstrategi.
Kompetensbrist är en affärsrisk
Det handlar inte bara om att hitta tillräckligt många medarbetare. Det handlar om att ha rätt kompetens vid rätt tidpunkt. Digitalisering, automatisering, artificiell intelligens, energiomställning och nya produktionsmetoder förändrar kraven på arbetskraften. Samtidigt försvinner erfarenhet när medarbetare går i pension eller lämnar företaget.
OECD:s undersökning av vuxnas färdigheter, PIAAC 2023, visar att kompetensmatchningen är en konkret utmaning även i Sverige. Bland sysselsatta i åldern 25–65 år uppgav omkring 11 procent att deras färdigheter låg under vad arbetet krävde. Cirka 35 procent hade en utbildningsinriktning som inte matchade det område som var mest relevant för deras arbete.
Det betyder inte att alla dessa personer saknar förmåga att utföra sitt arbete. Däremot visar resultaten att utbildning, färdigheter och arbetsuppgifter inte alltid passar ihop. https://www.oecd.org/content/dam/oecd/en/publications/reports/2024/12/survey-of-adults-skills-2023-country-notes_df7b4a60/sweden_39e43138/743ccd1f-en.pdf
För ett enskilt företag kan konsekvenserna bli betydande. Bristande kompetens kan fördröja investeringar, minska produktiviteten, försvåra innovation och göra det svårare att utveckla nya produkter och tjänster.Omvänt kan ett företag med en genomtänkt kompetensstrategi stå bättre rustat att använda ny teknik, utveckla verksamheten och möta förändringar i marknaden.
OECD:s ekonomiska granskning av Sverige 2025 framhåller också att investeringar i kompetens kan höja produktiviteten och öka nyttan av teknisk utveckling. Samtidigt finns det utrymme att förbättra insatserna för vuxnas lärande och kompetensutveckling.
Källa: OECD Economic Surveys: Sweden 2025.
Kompetens är alltså inte bara en personalfråga. Det är en fråga om konkurrenskraft, riskhantering och framtida lönsamhet.
Aktieägaren ser maskinerna – men ser vi människornas kunskap?
När jag som aktieägare analyserar ett företag vill jag förstå mer än dess historiska resultat. Jag vill veta om företaget har förmågan att fortsätta skapa värde. Jag granskar investeringar, skuldsättning, kassaflöden, produktutveckling och marknadsposition. Men hur bedömer jag om företaget har tillräcklig kompetens för att genomföra sin strategi?
Hur många medarbetare har den specialistkompetens som verksamheten är beroende av? Hur mycket satsar företaget på vidareutbildning? Hur väl lyckas det behålla viktig kunskap? Finns det en plan för generationsväxling och för att ersätta kritiska kompetenser när nyckelpersoner slutar?
Detta är frågor som kan ha stor betydelse för företagets framtida intjäning.
Två företag kan redovisa samma utbildningskostnad men få helt olika resultat. Det ena kanske utvecklar kompetens som leder till högre produktivitet och nya affärer. Det andra kanske genomför utbildningar utan tydlig koppling till verksamhetens behov.Därför räcker det inte att redovisa hur mycket pengar som har lagts på utbildning. Vi behöver också veta vilken kompetens företaget har, hur den utvecklas och hur väl den motsvarar företagets framtida behov.
Varför finns inte kompetenskapitalet bland tillgångarna?
Här möter vi en viktig fråga inom redovisningen.
Enligt IAS 38, den internationella redovisningsstandarden för immateriella tillgångar, kan företag normalt inte redovisa sina medarbetares kompetens eller kostnader för personalutbildning som en egen tillgång i balansräkningen.
En central anledning är att företaget vanligtvis inte har tillräcklig kontroll över de framtida ekonomiska fördelarna. En medarbetare kan lämna företaget och ta med sig sin kunskap. Utbildningskostnader ska därför normalt kostnadsföras när de uppstår.
Detta framgår av IAS 38, bland annat punkterna 15 och 69.
Källa: IFRS Foundation – IAS 38 Intangible Assets.
Reglerna har en begriplig logik. En medarbetare är inte en maskin eller en fastighet som företaget äger och kontrollerar. Att bokföra människor som tillgångar skulle dessutom kunna ge en missvisande bild av deras självständighet och värde.Men här finns en skillnad som är värd att diskutera: att kompetens inte uppfyller kraven för att redovisas som en tillgång betyder inte att kompetensen saknar ekonomiskt värde.
Företagets årsredovisning kan därför vara korrekt enligt redovisningsreglerna och samtidigt ge en ofullständig bild av företagets förmåga att skapa framtida värde.
Lösningen behöver inte vara att omedelbart sätta ett monetärt värde på medarbetarna och föra in det i balansräkningen. En bättre början vore att göra kompetenskapitalet synligt genom tydlig och jämförbar rapportering.
Ett kompetensbokslut som kompletterar årsredovisningen
Jag vill därför lyfta frågan om ett särskilt kompetensbokslut, eller ett obligatoriskt avsnitt om kompetenskapital i företagens årsredovisningar. Syftet skulle vara att ge aktieägare, investerare, styrelser och andra intressenter en bättre bild av företagets kompetensläge och framtida förutsättningar.
En sådan rapportering skulle exempelvis kunna innehålla följande:
1. Kompetensinventering Vilka kritiska kompetenser behöver företaget för att genomföra sin strategi? Hur stor andel av dessa behov täcks av dagens organisation?
2. Investeringar i kompetensutveckling Hur mycket investerar företaget i utbildning och vidareutveckling? Hur många utbildningstimmar genomförs per medarbetare, och vilka resultat förväntas?
3. Kompetensgap och framtida behov Vilka kompetenser riskerar att saknas inom tre till fem år? Hur påverkar exempelvis digitalisering, automatisering och nya affärsområden behovet?
4. Kompetensförsörjning och generationsväxling Hur ser åldersstrukturen ut i kritiska yrkesroller? Finns planer för kunskapsöverföring, succession och rekrytering?
5. Förmågan att behålla och utveckla kunskap Hur ser personalomsättningen ut bland nyckelkompetenser? Hur arbetar företaget med intern rörlighet, lärande och karriärutveckling?
6. Resultat av kompetensinvesteringarna Kan företaget visa samband mellan kompetensutveckling och exempelvis produktivitet, kvalitet, innovation, kundnöjdhet eller minskade kvalitetsbrister? eller är det bara det vanliga ledarskaputbildningar som är viktiga.
Alla uppgifter behöver inte vara identiska för varje bransch. Ett industriföretag har andra kompetensbehov än ett konsultbolag eller ett läkemedelsföretag. Däremot bör det gå att ta fram gemensamma principer och nyckeltal som möjliggör jämförelser över tid och mellan företag.
Från kostnad till strategisk investering
En viktig förändring skulle vara att se kompetensutveckling som mer än en kostnad i resultaträkningen. När ett företag köper en ny maskin bedömer det ofta investeringens kostnad, förväntade livslängd, kapacitet och bidrag till framtida produktion.När samma företag utvecklar medarbetarnas förmåga att använda avancerad teknik, förbättra produktionen eller skapa nya tjänster borde det också kunna redovisa vad man försöker uppnå och hur resultaten följs upp. Det innebär inte att varje utbildningsinsats automatiskt är lönsam. Inte heller går det alltid att isolera utbildningens effekt från andra faktorer. Men det går att mäta mer systematiskt än vad många företag gör i dag.
Styrelsen bör kunna svara på frågor som:
Vilka kompetenser är avgörande för vår affärsmodell?
Vilka kompetenser riskerar vi att förlora?
Vilka investeringar gör vi för att täppa till våra kompetensgap?
Hur vet vi att insatserna ger effekt?
Vad händer med vår affär om vi inte lyckas säkra rätt kompetens?
Det är frågor som hör hemma i företagets strategiska uppföljning och i dialogen med aktieägarna.
En ny syn på företagets verkliga värde
Jag menar inte att vi ska börja bokföra medarbetare som om de vore ägodelar. Människor är självständiga individer, och kompetens kan aldrig värderas enbart i kronor. Däremot bör vi kunna redovisa hur väl ett företag tar till vara, utvecklar och säkrar den kompetens som verksamheten behöver.
Det skulle ge investerare ett bättre beslutsunderlag. Det skulle också göra det svårare för företagsledningar att enbart tala om kompetens som en viktig resurs utan att visa hur de faktiskt arbetar med den. Ett företag som investerar i sin framtida kompetensförsörjning kan stå bättre rustat för förändringar. Ett företag som försummar frågan kan bygga upp en risk som inte syns tydligt i balansräkningen förrän problemen redan har uppstått.
Det handlar i grunden om att förbättra transparensen kring företagets framtida värdeskapande.
Dags att synliggöra kompetenskapitalet
Vi behöver inte vänta på att redovisningsreglerna förändras för att börja göra kompetenskapitalet synligt. Företag kan redan i dag utveckla sin kompetensrapportering, och investerare kan börja efterfråga bättre information.På längre sikt bör branschen, redovisningsexperter, investerare och normgivare diskutera om gemensamma krav på kompetensrapportering ska införas.
Min utgångspunkt är enkel:
Ett företags framtida värde avgörs inte enbart av vad det äger i dag, utan också av vad dess människor kan åstadkomma i morgon. Om kompetensen är så avgörande för produktivitet, innovation och konkurrenskraft borde vi också kunna se den tydligare i företagets årsredovisning.
Kanske är det dags att gå från att enbart redovisa det företaget äger till att också synliggöra den kompetens som gör att företaget kan växa.
Frågan till dig som aktieägare är därför: Skulle du inte vilja veta mer om ett företags kompetenskapital innan du bestämmer dig för vad aktien är värd?
