Vem vågar utbilda sig till kock?

Vi talar ofta om att restaurangbranschen behöver fler utbildade kockar.

Men jag tycker att vi borde vända på frågan:

Vem vågar utbilda sig till kock som vuxen?

En vuxen människa som redan har arbete, familj, bostad och ekonomi ska kanske lämna sitt arbete och studera under flera år. Det gäller även dessa som har läst ett annat gymnasieprogram och nu vill blir kock. Försörjningen under utbildningen ska då i stor utsträckning ske genom studiemedel – där en betydande del är lån.

Är det verkligen det bästa sättet att rekrytera framtidens kockar?

Jag skulle själv ställa frågan: Varför inte titta betydligt mer på Danmark?

Där är kockutbildningen uppbyggd som en yrkesutbildning där utbildning och arbete kombineras. När eleven har en utbildningsplats hos en arbetsgivare får man lön enligt avtal. För vuxna finns dessutom särskilda möjligheter att utbilda sig som vuxenlärling med lön.

Det är en helt annan signal till den som funderar på att byta yrke:

Du behöver inte först skuldsätta dig för att få möjlighet att bli yrkesmänniska – du får möjlighet att utbilda dig samtidigt som du arbetar. En modell som funnits i Europa under hundra år.

Och det finns ytterligare en intressant skillnad.

Den danska gastronomutbildningen leder till ett svendebrev – ett tydligt yrkesbevis som markerar att man är utbildad yrkesperson.

Om jag själv stod inför ett yrkesbyte och valet var en utbildningsmodell där jag måste leva på studiemedel och lån – eller en modell där jag kombinerar arbete, utbildning och lön och dessutom får ett tydligt yrkesbevis – då skulle jag välja Danmark eller ett annat Land i Europa.

Det borde få den svenska debatten att stanna upp.

För frågan är inte bara:

Hur utbildar vi fler kockar?

Den borde vara:

Hur bygger vi en utbildningsmodell som gör att vuxna människor faktiskt vågar välja yrket?

Här borde HRF, Visita, kunna tänka betydligt mer kreativt och utnyttjar det möjligheter som finns idag i det svenska Utbildningssystemet – och inte låser sig på gammaldags principer – som inte är av nytta för deras medlemsföretag som skriker tydligen efter folk.

Det finns redan modeller för vuxenlärlingar och lönefinansierad kompetensutveckling i Sverige.

Så varför inte utveckla detta till en verklig strategi för restaurangbranschen?

Arbetsgivaren får en framtida utbildad medarbetare.

Den anställde får ett yrke och ett kvalificerat yrkesbevis.

Staten minskar risken att människor investerar år av sitt liv i utbildningar som inte leder vidare.

Och branschen får något den säger sig behöva:

fler människor som faktiskt vill bli kockar – och stanna kvar i yrket.

Det är kanske dags att sluta fråga:

”Hur ska vi få människor att utbilda sig till kock?”

Och i stället fråga:

”Vad måste vi erbjuda för att en vuxen människa ska vilja välja kockyrket?”

Där börjar en framtidsinriktad diskussion.