Det är dags att tänka om kring skolan.

Under mer än hundra år har vi i grunden byggt vidare på samma utbildningsmodell. När nya problem uppstår lägger vi till nya reformer, projekt, digitala verktyg, stödinsatser och läroplaner.

Vi har blivit bra på att sätta plåster – men frågan är om vi verkligen har förändrat grunden.

Samtidigt förändras världen snabbare än någonsin. AI, ny teknik, förändrade arbetsmarknader och nya samhällsutmaningar gör att vi inte längre kan utbilda barn enbart för dagens behov.

Tänk 2090 – inte nästa mandatperiod

Ett barn som börjar skolan idag kommer kanske att arbeta långt in på 2080- eller 2090-talet.

Ändå diskuterar vi ofta skolan utifrån nästa mandatperiod, dagens arbetsmarknad, dagens yrken, nästa budget eller nästa nationella prov.

Det är ett alldeles för kort perspektiv.

Politiken och även arbetsmarknadens parter måste börja tänka i generationer – inte mandatperioder.

Och näringslivet har samma ansvar. Dagens elever är morgondagens medarbetare, entreprenörer, forskare och samhällsbyggare. Företagen kan inte bara fråga vilken kompetens de behöver idag. De måste också vara med och fundera på vilken kompetens som behövs om 30, 50 eller 70 år vilka roller som man behöver i arbetslivet, och tänker på att yrken kommer och går, samt även har ett samhällsansvar för livslångt lärande. Det handlar inte om vem som driver skolan utan mera syn på innehållet.

Om vi började från noll – hur skulle skolan se ut?

Det är kanske den viktigaste frågan.

Inte: Vad kan vi ändra i dagens skola?

Utan:

Om vi fick bygga Sveriges utbildningssystem från grunden idag – hur skulle det se ut?

Vi vet inte vilka yrken som finns 2090. Vi vet inte vilken teknik som finns. Vi vet inte vilka problem dagens barn kommer att behöva lösa.

Därför måste skolan framför allt ge människor förmågan att lära, tänka kritiskt, samarbeta, lösa problem, hantera förändring och lära om under hela livet.

2090 börjar idag

Framtiden kommer inte plötsligt år 2090.

Den börjar idag – i klassrummet.

Därför behöver vi sluta fråga hur vi kan laga det gamla systemet lite till.

Vi behöver våga ställa den större frågan:

Vilket utbildningssystem behöver nästa generation för att kunna leva och arbeta i en värld vi ännu inte kan föreställa oss?

Politik, skola och näringsliv måste sätta sig ner – och tänka nytt.

Sluta laga. Börja bygga.

Tänk 2090 – inte 2026.