Fler ska läsa yrkesprogram enligt Svensk Näringslivet ? Nej säger jag – men alla ska har ett yrke eller förmåga att kunna byta yrke hela sitt liv
Vad är egentligen ett yrke. Ett yrke är ett arbete eller en profession som en person har genom utbildning, träning eller erfarenhet, och som ofta har specifika uppgifter, ansvarsområden och färdigheter kopplade till det. Det är mer än bara ett jobb — det är ofta något man identifierar sig med och kan ha en viss status eller expertis inom.
Kompetensbristen inom bygg, industri, restaurang, el och vård är akut. Alltså bör fler styras dit enligt branscherna. På ytan låter det rationellt. Men argumentet håller bara om två saker är sanna:
- Att yrkesprogram generellt ger stabil etablering. Detta gäller inte alla yrkesprogram enligt Statistik från Svensk Näringsliv.
- Att det är där det stora utanförskapet efter alla utbildningar på kort frist och långfrist är det stora bekymmret. Problemet är att verkligheten är mer komplicerad.
Yrkesprogram är inte en garanti mot att etablerar sig på arbetsmarknaden, utan för vad som är viktig vilka utbildningar som främjar mot “svag + utanför” arbetsmarknaden som syns tydlig i statistik – men denna fakta göms gärna undan.
Exempel Restaurang- och livsmedelsprogrammet.
Ett program som ofta ses som ett konkret jobbspår. Ett år efter examen: 56 % arbetar. En betydande andel återfinns i kategorin svag eller utanför. Fem år efter examen är det fortfarande runt tre av tio som inte är stabilt etablerade trots att det kanske har bytt bransch. Detta är alltså ett program vars uttalade syfte är arbete. Om nästan en tredjedel inte når stabil etablering – då är det inte seriöst att tala om yrkesprogram som universallösning för att etablerar sig på arbetsmarknaden. Och Restaurang och Livsmedel är inte ens det svagaste yrkesprogrammet.
Samtidigt:
Estetiska programmet är inte det “svarta hål” som påstås
Estetiska programmet används ofta som exempel på fel dimensionering att ungdomar väljer fel. Särskild i en debattartikel något år tillbaka från företrädare av Restaurant och Transportföretagen. Men vad visar siffrorna? Över hälften studerar vidare tre år efter examen. Andelen som är svag eller utanför är lägre än själva Yrkesprogrammet Restaurant och Livsmedel. Många arbetar i olika yrken och är flexibel.
Majoriteten befinner sig i arbete eller studier. Programmet har högre examensgrad än flera yrkesprogram. Det betyder inte att allt är perfekt.
Men det betyder att det är missvisande att framställa ES som en motor för utanförskap.
Den verkliga riskfaktorn:
Låg examen + svag matchning- Om vi verkligen bryr oss om kategorin ”svag + utanför” – då är den största riskfaktorn inte programtyp.
Det är:
- Att inte ta examen.
- Att hamna i program med låg genomströmning.
- Att sakna stöd för övergången till arbete.
Var femte elev på nationella program tar inte examen inom tre år. Det är där arbetsmarknaden förlorar arbetskraft. Att kräva att flytta elever från det så kallade teoretiska program till yrkesprogram som svensk näringslivet kräver, utan att höja genomströmning och kvalitet riskerar bara att flytta runt problemet. Ingår i det nationella programråden verkligen företagen som anställer eller är det branschorganisationens byråkrater som har tolkningsföreträde………..i diskussion, i remisser till Skolverket ?
Den obekväma frågan till näringslivet
Om ni vill att fler ska välja att läsa yrkesprogram måste vi våga fråga:
- Är arbetsvillkoren tillräckligt attraktiva?
- Är löneutvecklingen konkurrenskraftig?
- Är branscherna beredda att ta ett större utbildningsansvar?
- Är arbetsmiljön hållbar långsiktigt?
- Hur ser karriärvägarna ut och arbetsmiljön ?
- Hur ser kvaliteten på yrkesprogrammen ut – innehåll i kurser, relevans för arbetsmarknaden och hur fungerar programråden.
Man kan inte ropa efter fler elever och samtidigt lämna strukturella problem orörda. Om unga väljer bort vissa yrken är det en signal – inte ett misslyckande i marknadsföring. Kompetensförsörjning kräver mer än omfördelning
Ja, Sverige behöver fler elektriker, undersköterskor, dansare, kulturarbetare, kockar och industrikompetenser.
Men lösningen är inte:
“Färre ska läsa estetiskt, fler ska läsa yrkesprogram.”
”Minskar antal platser till teoretiska program och fler platser till yrkesprogram”
Lösningen är:
- Höjd examensgrad
- Starkare arbetslivskoppling – Företagen på orten ska involveras – inte centrala branschorganisationer
- Bättre arbetsvillkor och högre löner i bristyrken
- Minskad andel svag + utanför – oavsett program där finns ett potential
- Låt branscherna själva tar ansvar för yrkesrelaterade kurser – bra exempel finns exempel teknikcollege. Staten betalar men branschen är huvudman.
Att göra gymnasievalet till en enkel styrfråga är lockande politiskt. Men det är analytiskt grunt.
Om vi menar allvar med etablering måste vi sluta använda yrkesprogram som symbolisk lösning – och börja tala om kvalitet, arbetsmiljö, genomströmning, arbetsmarknadens och branschernas eget ansvar
Källa:
- Gymnasiepejl – etableringsgrad efter gymnasiet, Ekonomifakta/SCB (visa tabell med yrkesprogram vs estetiska)
- Skolverket: Etablering på arbetsmarknaden och fortsatta studier – statistik om etableringsstatus, inklusive svag ställning
- Skolverket: Fler elever vill läsa yrkesprogram – visar sökintresse och trend mot fler yrkesplatser
