Som många av er vet är jag född i #Tyskland. Redan under 1960- till 1980-talet importerades tusentals kockar från Tyskland, Schweiz, Österrike och Frankrike till Sverige. Det har alltså alltid funnits en brist på #kockar i vårt land. I de flesta kök pratades förut till och med tyska: “Det går lika bra med selleri”.
Jag har själv räknat lite på statistiken från #Skolverket och #Arbetsförmedlingen. Sedan år 2000 har omkring 45 000 kockar utbildats i Sverige – allt till stor kostnad för skattebetalarna (cirka 400 000 kronor per person). Alla skulle idag vara i det bästa yrkes ålder
Så frågan som företagen eller branschorganisationen bör ställer sig – Vart tar alla kockar vägen?
Enligt UHR (Utbildningsrådet för Hotell och Restaurang) behöver branschen inom de närmaste tre åren anställa 130 000 personer, varav 13 000 kockar. Detta är inget nytt problem – detta återkommer i branschens rapporter år efter år. Undrar. Em som ska anställa dessa det när krogar går konkurs eller har dålig lönsamhet (enligt branschen själv). Kanske slopande av matkrav är den tänkta lösningen – fler restauranger blir enbart dryckesetablismanger- där det behövs inte kockar eller välutbildad personal. Köpa-Kyla-Sälja en ny trend på kontinenten att fik och konditorier erbjuder AW – med Musik.
Personligen tycker jag att Branschen borde skrika mindre och istället jobba mer metodiskt. Symptomhantering (skrika) löser sällan problemet; varaktig lösning handlar om att identifiera orsakerna. Dessutom måste vi alltid tänka på vilka nya problem våra lösningar kan skapa. Att importera från tredje land okvalificerad arbetskraft är inte lösningen. Duktiga företag anställer redan idag från EU länder särskild Östeuropa och Spanien via bemanningsföretag eller med hjälp av arbetsförmedlingen – men vad händer med dessa efter några år ?
Varför branschen har problem
Tillväxtverket konstaterar i sin analys “Förbättrad kompetensförsörjning i besöksnäringen” att en av de största utmaningarna är att höja attraktiviteten för jobben:
- Arbetsvillkoren oftast med säsongsarbete, deltidsarbete, stress och obekväma tider gör att många lämnar branschen snabbt.
- Branschen blir ofta ett genomgångsyrke, vilket leder till hög personalomsättning och stora kostnader för rekrytering och introduktion. Konstig är att just instegsjobb är något som man lyfter när man gör reklam bör branschen ?
- Många konkurser i branschen och få stabila företag ( exkl. hotell)
Andra utmaningar:
- Många som utbildar sig inom besöksnäringen arbetar i andra branscher med bättre förmåner och arbetsvillkor.
- Det finns en hög efterfrågan på arbetskraft, samtidigt som branschen konkurrerar med många andra om samma personer.
- Jobben måste även matcha människors preferenser – många söker sig inte längre en bransch med hårda arbetsvillkor, oflexibla tjänster där det tydligen är kris hela tiden.
Skolverket visar i sin senaste rapport att endast 57 % av dem som utbildar sig inom Hotell- och Restaurangprogrammet är etablerade på arbetsmarknaden efter tre år (61 % män, 53 % kvinnor). Samtidigt finns fortfarande 7 050 öppet arbetslösa inom hotell och restaurang, plus ytterligare 7 113 som är arbetslösa inom programmet. Jag har inte tagit hänsyn till alla registrerade långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade hos Försäkringskassan . p.g.a av följderna av arbetsförhållanden inom branschen särskild köket. Tänker även utifrån mitt liv – vart hade jag hamnat själv om jag aktiv drivit krog tills jag blev 65 år. Som tur byte jag karriär vid 40 år – utifrån jag hade högskolebehörigheten. Så jag upplevde inte DÖDEN VID GRYTAN
Glamour vs verklighet
Det räcker inte att sälja branschen som glamourös – verkligheten är ofta helt annan. Många unga ser branschen som det som ett första extrajobb, och arbetsgivarna vill helst ha unga anställda (till exempel genom krav på sänkt arbetsgivaravgift för unga) bra kortfristig match men långfristig förödande, vilket i praktiken exkluderar äldre arbetssökande.
Idag har branschen cirka 250 000 anställda, men vill anställa ytterligare 130 000 på tre år enligt UHR rapport. Samtidigt drabbas många restauranger av “krogdöden” på grund av överetablering. Man frågar sig utifrån retoriken i media – Är det verkligen en bransch att satsa och lita på ? Läs mera här
Slutsats
Problemet med brist på kockar är inte nytt, och lösningarna är inte enkla. Det krävs:
- Faktabaserad analys av orsaker tillsammans med det inblandade företagen och inte bara av byråkrater på branschorganisationer. Lägg inte ansvar på staten och utbildningen – det erat eget ansvar att ser till att det som utbildas på skattebetalarnas bekostnad fortsätter utöver sitt yrke.
- Attraktiva arbetsvillkor som gör att folk vill stanna kvar. Kampen om arbetskraft har bara börjat – mindre antal ungdomar ska väljer gymnasieskolan (-30%) fram till 2035.
- Skapa arbetstillfällen för varje situation i livet (åldersdiskriminering) där man kan stannar kvar under hela sin yrkeskarriär.
- Realistisk bild av yrket för unga, så att de som utbildar sig verkligen vill arbeta i branschen. Tävlingar och TV kock är inte det dagliga arbete i ett kök. Lyft även jobben som kock i den offentliga verksamheten, contract cartering – inte stjärnköken.
Om branschen vill lösa problemet permanent behöver vi tänka långsiktigt och strategiskt – inte bara reagera på symptomen. Det krävs en grundläggande förändring av branschen, gemensam förhållningssätt i alla företag – tydliga krav inte bara rekommendationer.- Tar lärdom av hotellföretagen och även några framåtsyftande företag inom Restaurang som har förstått detta. Det jobbar med att behålla sin anställda -tar hand om dessa och skapa arbetssituationer utifrån det förutsättningar den anställde har just nu (privat, familj, ålder). Dessa företag skriker inte efter folk……………det har kockar..
