Svenska löntagare tog ett stort ansvar när inflationen och krisen var som värst. De höll tillbaka i lönekraven och accepterade kraftigt ökade kostnader för importerade varor och tjänster, samtidigt som en svag krona gynnade exportindustrin och besöksnäringen.
Nu presenterar regeringen ett reformutrymme på hela 80 miljarder kronor. Det är ett ovanligt stort belopp – och naturligt att många intresseorganisationer vill ha sin del av kakan. Men ansvarsfull politik handlar om att prioritera rätt något som även @niklaswykman finansmarknads minister påpekade. En som skriker direkt igen är min älskade bransch restauranger……………………Det bättre att ser över det grundläggande parameter för “krogdöden” som jag beskrev i en tidigare blogg.
Matmoms men inte sänkt restaurangmoms
En sänkning av matmomsen på basvaror skulle direkt gynna hushållen och samtidigt minska inköpskostnaderna för restauranger. Däremot vore det fel att sänka restaurangmomsen generellt – det riskerar främst att gynna lyxkonsumtion och att öka företagens marginaler snarare än att ge billigare priser till gästerna, eller har du sett någon gång att restaurangerna sänkte sina priser..……………
Arbetsmarknaden: fokus på äldre och långtidsarbetslösa
När det gäller arbetslösheten måste vi tänka långsiktigt. Att sänka arbetsgivaravgiften för unga eller bygga på kortsiktiga subventioner löser inte problemen. I stället borde man belöna företag som faktiskt anställer långtidsarbetslösa – exempelvis genom att arbetsgivaren får tillbaka hela arbetsgivaravgiften efter ett år om anställningen övergår till tillsvidare. Där skulle man undvika – nuvarande principen så länge anställningen är subventionerad ofta ett år – så länge har vederbörande jobb, därefter tar man emot en ny person med etableringsstöd………………….
Balans i politiken
Regeringen måste hitta en balans mellan utbuds- och efterfrågereformer. För mycket fokus på bidrag, vare sig till hushåll eller företag, riskerar att förvärra strukturella problem och åter väcka inflationen. Hushållen har dessutom redan ändrat beteende – från att låna till konsumtion till att spara mer. Det måste politiken ta hänsyn till och även gynna.
Slutsats:
Svenska löntagare har tagit sitt ansvar. Nu är det upp till politiken att se till att ansvarstagandet också lönar sig
