Vid den stora valutakrisen 1991 hade Sverige en fast valutakurs. Pengar strömmade ur landet, trots att de svenska räntorna var jättehöga. Utflödet berodde inte, som det ibland påstås, på valutaspekulationer (Soros) utan främst på att företag inte tog hem sina vinster och betalningar. Skälet var att de, på goda grunder, trodde att den svenska kronan skulle falla.

Idag styr marknaden kronkursen och ungefär samma sak händer. Lätt att förstå: Den som säljer exportprodukter i andra länder får vanligen betalt i dollar. Samtidigt måste nästan alla företag importera från utlandet. Därför är det en fördel att inte växla in dollar till kronor.

Jag har tidigare spått att dollarn kommer att kosta tio kr, vilket den nu gör. Eftersom världsekonomin nu är på väg neråt är det sannolikt oattraktivt att äga valuta i ett litet land som Sverige. Troligen kommer kronan att förlora ytterligare.

Nackdelen med den låga svenska räntan är främst att möjligheterna är små till ekonomisk stimulans när lågkonjunkturen slår till. Stefan Ingves fixering vid att vi måste ha en 2-procentig inflation har lett till att Riksbanken tyckt det vara bra med en kronkurs som gör importvaror billigare. Jag menar att de har fel. När Sverige införde 2-procentsgränsen var det därför att Sverige haft en tvåsiffrig inflation och vi skulle sträva efter att minska den. Men det finns en liten fördel att Svenska producerade varor blir billigare att köpa i dessa länder som har dollar eller Euro – svenska företag gör större vinster – men bara om det inte måste köpa i råmaterial från andra länder.

Det är tjänstesektorn och skogsbolagen som är stora vinnare i detta racet – förlorarna är alltid konsumenterna som måsta betala mera för sin produkter men har i gengäld en lägre ränta på sina lånade pengar.

Nästa lågkonjunkturen kommer blir långvarig – genom att stora länder i EU som Tyskland, Frankrike samt Brexit England förväntas tappa fart – och länder med stora behov östeuropa, Italien, Spanien, Grekland har inte råd till investeringar.

Vi hade tidigare tur att vi inte gick med i EURO samarbete – vi kunde föra en egen valutapolitik där vi använda kronan som konkurrensmedel – som nu…..företagen tackade nog för det…………….men det är dyrt för den vanliga medborgaren.