#HeinzGlöckler;#Heinz Glöckler;

Socialkonstruktionism – en grund för kulturanalyser i pedagogiska verksamheter är titeln av ett paper av Kajsa Tegner(2005). Där argumentera Kajsa för en socialkonstruktionstisk grundsyn och kulturanalysiskt förhållningssätt som är nödvändigt för yrkesverksamma pedagoger.

Utveckling av pedagogiska verksamheter är ett ständigt förekommande tema i avhandlingar och rapporter. Oftast talas det om i termer av kompetensutveckling, som lägger till kunskap ovanpå när det egentligen behövs kompetensförnyelse.

Jag håller med Burke( 1989 ) och Oakeshots(1967) retorik som uttrycker människors benägenhet till förändring så här – Hellre slå sig nöjd ner med det välkanta, än att riskera förändring. Både Oakshott och Burk talar om social stabilitet och koncensus som bärare av en önskad harmoni, som hinder för förnyelse. Denna typen av samarbetsklimat finns ofta i pedagogiska verksamheter – skola och högskola.

För att kunna förändra måste man se kunskap och beteende som resultat av sociala processer och strukturer. Dessa styrs oftast av historiska och kulturella processer som följs upp av handling och beteende, från individen och kollektivet.

Skolledare och även avnämare (lärare) har kunskap om sociala processer och strukturer men kopplar inte ihop dessa ord till skolutveckling eller att de har en betydelse för skolutveckling enligt pilotstudien Gruppuppgift Grupp 5(2006).

Se vi skolutveckling som ett enstaka projekt – där endast nya reformer och pålagor tvingar oss att agera – eller ser vi skolutveckling som en ständig reflektion och omtolkning, över vad vi och gruppen gör? När denna omförhandling och tolkning av händelser, sedan leder till att sociala struktur och praktiker ändras eller förändras, så blir den en utveckling.

Som realist och med min erfarenhet som arbetsledare inom den privata och offentliga sfären, är det hjälpsam med det katalysatorer som Sandberg&Targana(1998) beskriver för att kunna driva en förändringsprocess. Att använda dessa katalysatorer som ett medveten redskap i en implantering av utvecklingsprocesser, är en väg för att få igång en rörelse i det sociala samspelet och kunskapssynen, som är enligt min bedömning avgörande för skolutvecklingen.

En medveten ledare kan se till att mata organisationen genom olika inspel via spraket och interaktion , för att hålla igång en kommunikation och dialog i det områden som är viktigt för utvecklingen av skolan. Även kan det vara nyttigt att begränsa antal år på den enstaka arbetsplatsen för alla anställda. Genom kan det skapas en ständig omförhandling av sociala processer och strukturer. Det gäller skolledning, lärare och övriga anställda.

Skolutveckling är en pågående projekt , där medvetenhet om socialkonstruktistika teorier ger en vägledning, hur påverkan på människan kan utformas för att skapa naturligt en kunskapsförnyelse och utvecklingsprocess.