Jag har alltid fascinerats av Sveriges storlek till yta,
växlingarna i naturen och självklart som tysk att hitta både storstadspulsen
och tystheten i naturen. Att resa från mellan Sverige till långt i norr är lika
lång som att resa från Stockholm till Södra Tyskland – där tiotalsmiljoner
människor bo. Utifrån den pågående debatten om landsbygd, gjorde jag nu en så
kallad # tyskresa och åkte ca 4000 km runt i vårt vackra land, mest norr om
Stockholm. Både stora städer, mellanstora städer, landsbygd och glesbygd för
att känna på pulsen. Jag gjorde inte någon vetenskaplig forskningsbaserad
undersökning – utan mera en okulär koll och hade många samtal med vanliga
människor – inte byns partimedlemmar brukar träffar vara politiker. Utan det
kunde vara kassörskan på Coop eller ICA, den anställde på macken (ett ytterst
bra ställe att veta mycket, personalen på hotell, restaurang eller korvkiosken
– som sagt ordinarie vanliga medborgare som har varit ärliga med sina åsikter.
Många kloka ord som gör mig eftertänksam – men även lite skrämmande åsikter som
bäddar inte gott inför höstens val. Har vi i storstäderna runt vara kuster och
i Mälardalen glömt bort resten av Sverige?

Det första jag uppmärksammade i resten av Sverige – är
mängden av nerlagda butiker, skolor, verkstäder och industrier som står kvar
och förfaller. Detta är en syn som gör att det som bor kvar – blir mer och mer
negativa till tillvaron på glesbygden. Visst via den rättvisa skatteutjämningen
har kommunerna haft någorlunda råd att håller en rimlig service – förstärkt via
betalningar från Staten när man tar emot så många nyanlända. Detta gjorde att
samhällsservicen kunde upprätthållas under några år – men sedan det finns ju
inte några ”riktiga” jobb. Unga välutbildade flyttar till kuststäderna och skapar
sig ett liv där – kvar är unga män, äldre familjer och dessa som tycker att det
bra som det är. För en storstadsmänniska är det ju en idyll lugn ingen synlig
stress, nära till naturen etc.………men även deprimerande – det händer inget nytt
eller det pågår inte någon utveckling utöver det konstgjorda EU projekt som är
på gång. Oftast igång under tre år – där någon byråkrat skrivit någon ansökan –
och där projekt under tre år sysselsätter en tiotals personer – för att sedan
läggas ner och ersätts med ett nytt projekt – oftast med samma projektledare.
Detta ger inte någon stolthet………………eller utveckling.

Det vad som förvånande mig mest är standarden på vägarna
särskild Europavägarna – där fanns inte några slukhål som vi har i Danderyd,
Sollentuna eller resten av Stockholms län. Som svår fick jag – staten satsar på
vägarna så att ” NI” kan fortsätter plundrar vara resurser i form av malm och
skog, där både privata och statliga företag gör stora vinster och har sitt säte
i Stockholms ditt pengarna går.

Särskild påtaglig känns det runt besöksnäringen och där
matkvaliteten, medan jag hittar i kuststäderna, Mälardalen samt turist och
konferenscentra hyggligt och bra matutbud, blir det i glesbygden Sibylla,
Frasses och en kombinerad pizzeria och kebab. Så där med Nordic Cuisine……

All heder till alla Coop och ICA handlare som håller
glesbygden levande utan att göra stora vinster, riktiga hjältar.

Det blir ju som en ond cirkel – via sociala medier och
mediabevakningen bygger vi upp en bild av Sverige som präglas av det glada
livet i storstäderna – självklart vill unga människor ta del av detta och så
snabbt som möjligt lämnar glesbygden – det finns inte något hopp enligt deras
föreställningar. Man vill inte leva ett liv med fisk, jakt, skoter och svart
att få ett intressant jobb……eller man gillar läget och lever som även
föräldrarna gör. Livet är ju enklare här på något sätt – inte något oväntad
synpunkt.

Avsaknaden av perspektiv för framtiden och den dagliga
upplevelsen att man inte är med i utvecklingen eller på politikernas agenda –
gör att man i tidigare arbetarfästen med många S -röster med nu nerlagd
industri(rostbälte), vänder sig till nya alternativa politiska partier —-
inte till MP eller C som upplevs som ett storstadsparti utan SD.

Bilen och fordon är ett måste och det enda transportmedel
som finns, där är höjningen av drivmedel, bilskatten som regeringen beslutar om
mycket kännbart. Det finns inte några alternativ som i storstäderna. När sedan
nu även de privata skogsägarna drabbas av andra regleringar tycker många att
det har gatt för långt. Därtill kommer att i norr det är ju inte några
jordbruksområden som i södra delen av Sverige som erhåller
EU-bidrag……………………Sjukhusen och BB läggs ner i löpande takt.

Den allmänna uppfattningen att det mesta av statens resurser
används utanför glesbygden – resurser
som kommer sedan decennier från Gruv – och skogsresurser från glesbygden. Man
köper sig fri via bidrag i skatteutjämningssystemet – Nej folk är inte bitter –
utan det försöker att klara sig samanhållningen i dessa småstäder och byar är
bra man ställer upp för varandra. Det finns en gemenskap – men även en genuin
entreprenörsanda och idérikedom – men det lyfter inte. Det behövs andra
förutsättningar för att det blir ett lyft – och det handlar inte om bidrag.

Funderingar är många – jag återkommer i nästa blogginlägg –
vill jag visa lite mera på möjligheterna och vad staten kan göra.